Kristinebergsprofetian – Kristusbilden i Kristinebergsgruvan.

Allvarlig profetia kring denna bild kan stå inför sin uppfyllelse.

Den ovanstående Kristusbilden som upptäckes i gruvan i Kristineberg har blivit mycket uppmärksammad inte bara i Sverige utan också i andra länder. Tidningar har skrivit om bilden och den som upptäckte den blev så överväldigad att han blev frälst.

Bland annat är det märkligt att bilden fanns i gruvan på orten Kristineberg, Krist-in-i-berg. Gud har tydligen också lett människor att kalla denna plats med detta man långt innan bilden upptäcktes. Här skall vi återge mer om bilden och något från profetian.

Kristinebergsprofetian förmedlades av en kvinna i Vilhelmina någon gång under 1800-talets sista år, och under ett antal år bevarades den i den muntliga berättartraditionen för att sedan skrivas ner. Originalet finns numera på länsmuséet i Umeå.

Det som gör denna profetia så intressant är det som hände i gruvan i Kristineberg år 1946. Det var den 29 november och morgonen efter sprängning då gruvarbetaren Albert Jönsson började sitt skift. Då han steg in på 107-m nivån blev han mycket förvånad. På bergväggen fanns en drygt 2 m hög Kristusgestalt, i silver-glänsande sericitkvartsit, en glimmer-mineral, som glänser och blänker vid belysning omgiven av mörkare koritkvartsit. Kronan på hans hjässa består av guldglänsande stenar. Från hjässan till fotbladet faller ett band över hela klädnaden påminnande om den ström av blod som flödar från Jesus. Den fotsida manteln är silverglänsande men skimrar i purpurrött vid viss sidobelysning. Man kan också skymta konturerna av ett lamm, som Jesus bär i sin famn. Ena handen är utsträckt som till välsignelse och vägledning.

I profetians senare del förmedlar kvinnan i Vilhelmina följande: “Det skimrade berget kommer då att åter visa sig och bli omtalad bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket (Nordanlanden) som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden att visa sig uppe på bergets topp så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge som gudsbilden visar sig och dess boning inte krossas av människohänder. Emellertid tilltar gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk. De vedermödor som det resliga folket så länge skonats ifrån, skall då komma över dem. Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor som hemsökt andra jordens länder och folk.”

Det senaste är det enda som återstår i uppfyllelsen. Gudlösheten har verkligen tilltagit i Sverige och människor vill inte tro, de är fyllda av otro och vårt land räknas som ett av världens mest sekulariserade länder.

Vi behöver förstå allvaret inför slutuppfyllelsen av profetian.

Länkar till mer om Kristusbilden i Kristineberg:

http://www.kriberg.com/Kristusbild.html


Holger Nilsson

Källa: flammor.com

Posted in Profetior | Comments Off on Kristinebergsprofetian – Kristusbilden i Kristinebergsgruvan.

Krig och Jesu tillkommelse En märklig uppenbarelse.

Ett väckande budskap som vi bör begrunda!

Vad som gör denna uppenbarelse trovärdig, är att den hitintills visat sig stämma. Det handlade om en kyrka som skulle byggas och en allé som skulle planteras, vilket också blev fallet. Det tyder på att resten av uppenbarelsen kommer att få sin uppfyllelse inom en snar framtid.

Den som fick denna uppenbarelse för många år sedan, var pastor Ingvar Harknäs. Detaljer i uppenbarelsen skulle ses som tecken på att det var dags att vänta Jesu återkomst. De detaljer som nämns i uppenbarelsen var inte aktuella just då, men har nu fått sin uppfyllelse, varför vi borde ta denna syn på allvar och inte förskjuta den. Den är mycket angelägen! Det är särskilt en detalj i synen som pekar på att tiden när som helst kan vara inne för Jesu återkomst. Mot slutet av denna artikel kan du läsa vad detta är.

Världens sista dagar

Synen är publicerad i Harknäs bok med titeln Världens sista dagarVi återger med tillstånd, det avsnitt som behandlar synen.

Ingvar Harknäs, som avled i augusti månad 2016, gav ut boken 2015. Uppenbarelsen som han fick var knuten till bygget av en ny Pingstkyrka i Västerås, där Harknäs bodde. Kyrkan kom att invigas år 1975. Den fanns alltså inte när Harknäs fick sin syn om framtiden, kyrkbygget och Jesu återkomst.

Synen

Så här beskriver Ingvar Harknäs i boken det som han såg, alltså innan kyrkan var planerad och byggd:

”I synen studerar jag kyrkan och kan se att stora entrén är vänd mot nuvarande Almelundsgatan och att kyrkans baksida vetter mot Köpingsvägen. Jag ser att kyrkan är murad av rödbrun sten och var fönster och dörrar är placerade. Utanför ser jag bänkar utplacerade efter östra kyrkväggen och träd och buskar på tomten. Jag kunde senare meddela föreståndaren och församlingen vad Herren visat mig. Den nya Pingstkyrkan invigdes senare på den plats och i den arkitektur och i det material som Herren visat mig.

Synen har en dubbel betydelse. När jag flyttas närmare och står och beskådar den nya Pingstkyrkan så uppfylls jag plötsligt av ångest och vånda. Jag ser nu små grupper av människor samlas utanför kyrkan och på de bänkar jag nyss beskrivit, ser jag en del ungdomar sitta och samtala under djupt allvar. De samlades antal kan knappast överstiga ett 20-tal. Jag ser en sjuttiofemåring man stödd på en käpp samtala med några äldre kvinnor utanför kyrkporten. På bänkarna ser jag förgråtna ungdomar sitta.En ung flicka på cirka arton år, lutar sitt huvud i sina händer och gråter förtvivlat.

Vad jag ser i synen är de kvarlämnade, förtvivlade människor, som kanske inte trott på budskapet om Herrens återkomst, trots att många förkunnat denna sanning. Kanske var det människor i församlingen, som vännerna i Laodikea, som inte levt nära Herren och blivit efter. I synen ser jag denna unga förtvivlade gråtande flicka och jag har aldrig sen dess kunnat utplåna hennes bild från mina näthinnor och i skrivande stund då jag återger denna syn, känner jag en stark önskan att vända mig direkt till dig med tröstens ord och till alla de övriga som samlades utanför kyrkan denna dag.

Till dig som blev lämnad kvar utanför Pingstkyrkan i Västerås: ”Gör dig inget ont! Låt dig inte brytas ner av din djupa förtvivlan. Du är ännu inte övergiven av Gud. Du har ännu en chans att ”tvätta dina kläder och göra dem rena i Lammets blod.” (Upp. 7:14) men kanske din bekännelse kommer att göra dig till en martyr men det är din och Guds härliga frälsning värd.”

När jag studerat de unga kvinnorna formas en fråga i mitt hjärta. Var är männen som har lämnats kvar och det svar jag får av Herrens Ande är att de är ute i kriget. Av det förstår jag att Herrens återkomst sker under ett krig.

Synen om träden

I synen under natten får jag ytterligare ett märkligt budskap. Herren säger till mig: ”Ge akt på träden efter Köpingsvägen och de träd som växer på kyrktomten.” Jag ser då att efter Köpingsvägen framför kyrkans baksida, växer en lång rad träd, en allé. Jag ser att de har en viss höjd och bredd och Herrens Ande säger till mig: ”När träden nått upp till den höjd och bredd du nu ser, så skall denna syn gå i fullbordan och då har Herrens återkomst skett och Bruden, den kristna församlingen i Västerås hämtats.

På morgonen skyndade jag mig ner till Köpingsvägen, för att se hur höga träden var och vilken omkrets stammarna hade. Men till min förvåning och besvikelse fanns det inte ett enda träd planterat utefter hela gatan och jag tänkte att det dröjer länge innan Jesus kommer. Inte ett träd kunde jag finna utefter gatan, där jag sett dem växa i synen. En tid senare, ungefär fem, sex veckor kom jag åter samma väg och till min häpnad och stora glädje fann jag en lastbil från stadens trädgårdar lastad med träd och ett arbetslag som satte ut och planterade träden efter gatan där jag sett dem växa i min syn.

Träden har växt

Jag har sedan följt dessa träd. Det såg först ut som om de inte skulle klara sig i den magra jorden och bland bilarnas avgaser. Men de växte och frodades och när dessa träds kronor nått en viss höjd är den kristna församlingen i Västerås hämtad, mitt i svåra krigstider. Träden vittnar just idag, om det stora underbara som ska hända, snart ska ske och att Herren är nära. Träden är i dag mycket nära den höjd jag sett i min syn. När träden har nått den höjd och bredd som jag sett, är Jesus här.” Slut citat.

Längst ner ses ett foto från boken.

Då man jämför dessa foton ser man att träden har vuxit, som de naturligtvis gör under den tid som förflutit mellan att dessa foton tagits. Vi närmar oss slutuppfyllelsen av den uppenbarelse som Harknäs fick. Det är bibliskt att få gudomliga syner och drömmar. Vi ser också enligt bibelordet att Gud kan tala på många sätt. Nu är det upp till vara och en att begrunda detta budskap. Tillsammans med alla andra tecken som Jesus själv givit oss på sin ankomst, är detta bara ytterligare ett som visar att vi lever nära Jesu återkomst.

Vi förstår att många som har tagit del av boken och den syn som Ingvar Harknäs fick, har blivit berörda och förstår att tiden nu kan vara mycket kort innan Jesus kommer.

Detta är inte skrivet för att skrämma någon, utan endast för att vi skall väckas andligt till ett uppvaknande inför evighetsallvaret.

Nu är det dags att ställa frågan: Är jag redo för Jesu återkomst – tillhör jag Hans skara då detta sker?


Holger Nilsson

Källa: flammor.com

Posted in Profetior | Comments Off on Krig och Jesu tillkommelse En märklig uppenbarelse.

Soppköket

Text: Elvor Ohlin
Jag vill berätta om något som jag tycker är ganska ”typiskt Guds tillvägagångssätt”. Däremot är soppan i sig inget som ska tas efter, om inte Gud leder så.

För mig började det egentligen efter att jag återvänt till Jesus 1989 och överlåtit mig 100%. När jag cyklade från Hisingen till mitt arbete passerade jag alltid Nordstan och såg ofta missbrukare. Jag kände Guds kärlek till de trasiga människorna och tänkte ibland: ”tänk om jag kunde få göra något för dem”.

Några år senare, när Janne och jag hade gått Bibelskola i Saronkyrkan Gbg (där vi träffades 1992-93 och gifte oss i Israel under andra terminen) frågade vår föreståndare i pingstkyrkan Gilead om vi ville starta bön i vår kyrka. Vi kände att det var från Gud så vi började med en timme om dagen. Det utökades mer och mer och blev ”den öppna kyrkan” med bön hela dagarna och undervisningspass mitt på dagen. Några medlemmar hade hand om ett enkelt café i entrén. Det finns väldigt mycket att berätta om men nu kommer vi till soppan.

Vi hade bestämt oss för att bara göra det den helige Ande ledde oss till. Inte helt lätt, visade det sig. Vi blev lite trakasserade av evangelister i församlingen. ”Ni måste ut, ni kan inte bara ligga här på knä och be!” Men vi trotsade tjatet och fortsatte i bön och väntade in Guds tilltal.

Bland alla dem som slöt upp i bönen mer eller mindre regelbundet, kom en ung kvinna med psykiska problem och depressioner. Vi såg allihop förvånade på henne när hon en dag sa: ”jag såg en syn när vi bad.” Hon tittade på mig och fortsatte: ”jag såg dig och Janne med en stor soppgryta och ni gav mat till utstötta människor!”
Eftersom Gud redan börjat lära oss att han använder vem han vill, ofta den ”enklaste och svagaste”, tog vi det där på fullt allvar. När vi bad över det kände vi sanktion i våra hjärtan men då måste ledningen i församlingen också vara positiv om det var från Gud, resonerade vi.

När vi tog upp det med församlingsledningen var de genast positiva. Vi trodde att vi kunde få del av något bidrag till social verksamhet men något ekonomiskt stöd kunde vi inte få. Fast vi fick lov att ge kassören kvitto och så skulle församlingen betala kostnaderna om det blev kris. Vi fick också klartecken att ha hand om en egen ”soppkassa”. Vi fick deras välsignelse och så satte vi igång varje tisdag.

Receptet fick Janne från Gud, säger han. Det stämmer nog för ingen av oss är bra på matlagning och hade knappast gjort soppa någonsin förut.
Gud hade skickat olika människor till bönen under den här tiden och nu hjälptes vi åt med allt praktiskt: duka, koka soppa, göra smörgåsar, servera, samtala, duka av, diska och städa. En av dessa vänner var en finlandssvenska som har lätt att få kontakter och gick ut innan och bjöd in till soppan. Många hängde vid systembolaget och de kom gärna. Ryktet spreds snabbt och allt fler kom. Vi lärde känna många av Göteborgs uteliggare, luffare, alkoholister och på olika sätt utslagna och trasiga människor. De blev allihop våra vänner.

Före bespisningen hade vi alltid 20-30 minuter med allsång och vittnesbörd. Alla våra gäster brukade komma till sångstunden. Det var ovanligt att någon kom direkt till soppan utan att delta på andakten. En av gästerna kom enbart för gemenskapen och åt inte ens soppa, varje gång han kom.
Så fort det var besök av en missionär eller något ungdomsteam i församlingen, bad vi dem att vittna på soppan.

Ekonomi: Alla gäster fick naturligtvis soppa och smörgåsar gratis. Men vi som arbetade med soppan betalade 10:- per person. Sen satt vi och åt med gästerna och fick många samtal. När våren kom var vi ute på torget och sjöng och vittnade varje fredag. Då kom folk ut på sina balkonger för att lyssna. Det var en spårvagnshållplats strax intill. Många missade eller hoppade över en spårvagn för att de ville lyssna. (Det hände att vi fick be för någon mitt på torget, även be för en tjej till frälsning). Ryktet om soppan i kyrkan spred sig och då och då kom – för oss helt okända (icke kristna) – människor fram och gav pengar till soppan, ofta en hundralapp. Ibland gav någon i församlingen en gåva till soppkassan. Vi behövde aldrig hjälp från församlingen när det gällde pengar. Det kostade alltså inte kyrkan ett enda öre.

Reaktionerna: De allra flesta var positiva i församlingen men det hände att det grymtades lite när det fortfarande fanns lukt av soppa i kyrklokalen på tisdagskvällens möte. En del av våra soppgäster började också gå på dessa möten.

Bekräftelse: när vi nyss hade börjat med soppan fick Janne hela tiden till sig ett bibelord: ”Gör åter de gärningar ni gjorde från början”. Han förstod inte vad det betydde. En dag när vi gjorde i ordning för soppan kom kassören och hans fru in i köket. De hade ett annat ärende men så frågade de om vi visste hur församlingen  – pingstkyrkan Gilead – en gång i tiden hade startat? Nej, ingen aning, sa vi. Det började med bön och soppbespisning, blev svaret.
Då förstod vi bibelordet som Janne hade fått till sig. Det var en av många tecken på att det här var från Gud.

Vi förstod att den här verksamheten var något mer än vi kände till. Jag brukar säga att det var som ”en basunstöt till hela församlingen” att komma tillbaka till /fortsätta i den ursprungliga kallelsen och till den första kärleken. Att böja sig till de minsta!

Vi hade gäster som kom varje tisdag. Andra kom då och då. Vi hade också nya ansikten så gott som varje gång. Sakta förändrades attityderna. Jag minns särskilt en kille som kom in med kepsen på och verkade ganska tuff och hård. Han hälsade aldrig och hade en nonchalant stil. Men efter några gånger togs kepsen av. Han började sjunga med lite i sångerna, hälsade och tackade innan han gick. Han mjuknade mer och mer.
Ibland tyckte vi att det ändå hände för lite av radikala omvändelser. Varje sådan period då det kändes som om arbetet gav för lite resultat, var det som om Gud drog ”undan en slöja” och vi fick se in i det Gud gjorde i det fördolda.

Ett exempel var en man som skickligt bytte samtalsämne så fort det närmade sig Jesus och tron. Han var äldre nu men hade suttit många år i fängelse. Det var givande att vara i entrén före soppan när våra gäster började anlända och sitta ned och småprata. En tisdag kom den här mannen som aldrig ville prata om Gud. Han var inte helt nykter, vilket han annars brukade vara, och vi började prata. Plötsligt började han berätta om åren i fängelse. Det fanns inte så mycket att läsa, sa han, men det fanns en Bibel och jag läste i den.

Nu kom tårarna i ögonen och rösten blev sprucken. Det finns något här inne, sa han, och la handen på hjärtat. Det är säkert, sa han, som om han vill övertyga mig. Jag blev så glad och berättade vad Jesus sa om tron som är liten som ett senapsfrö – var rädd om den! Det blev många liknande stunder som vi allihop fick med våra gäster.

Det var också roligt när vi mötte dem i centrum. Vi hälsade glatt och pratade med dem och det verkade betyda så mycket att vi inte skämdes, utan ville kännas vid dem och öppet visa att vi är vänner.

Ett annat roligt minne var när vi ordnade tillstånd för att ha soppan utanför kyrkan en sommardag. Högste polischefen gav oss gratis tillstånd. Vi ställde ut högtalare och mikrofoner och sjöng därute. Socialen låg vägg i vägg med kyrkan och de trodde väl inte sina ögon när de såg långbordet dukat för alla dessa alkoholister, uteliggare, luffare och utstötta. Men de tyckte det var väldigt bra.

Vid ett tillfälle hade vi missbedömt totalt och hade bara soppa för knappt hälften av alla som kom. Gode Gud, hjälp! Vad gör vi?! Vi bad att Jesus skulle välsigna soppan – och häpet såg vi på hur soppan räckte och det blev över när alla hade ätit sig mätta och många tog två gånger. Soppan tog ändå inte slut. Det var ett påtagligt under framför våra ögon!

Vi höll på i 4 år. Inte en enda gång kände vi att det var jobbigt att ordna för soppan. Det gick alltid lätt och kändes lika inspirerande varje tisdag. Men Gud hade börjat förbereda Janne och mig att vi skulle in i nya uppgifter. Vid den tiden öppnade Frälsningsarmén soppkök på tre ställen i Göteborg och våra gäster hade flera ställen att besöka. Helt naturligt minskade besöken hos oss och det kändes helt rätt.

När vi hade haft den sista soppbespisningen kunde vi lämna in soppkassan till församlingens kassör. Det var över 1000:- . Soppan hade till och med gått i vinst!

Sammanfattning:

Gud talar till vem han vill, i detta fall till en människa som kände sig svag och deprimerad – han hade redan förberett våra hjärtan – vi var ett helt team som hjälptes åt – Gud gav oss all inspiration och glädje som vi behövde för uppgiften och Guds kärlek till människorna – ekonomin gick plus (vi bad aldrig någonsin någon om pengar eller någon kollekt) – många fick höra evangelium och Gud kunde verka i deras hjärtan.

Det var väl ”typiskt Gud”? Han är underbar! Jesus är underbar! När vi lyder honom vet vi att han ger oss allt vi behöver för uppgiften – både andligt, praktiskt och ekonomiskt.

Källa: http://elvorochjanne.se

Posted in Mirakel | Comments Off on Soppköket

Hon såg mirakel i slummen: ”Soppan tog aldrig slut”

I över 30 år har Mimmi Botica arbetat som volontär inom Teen Challenge för att vittna om Jesus. Där har hon fått se många mirakler – som när hon bara hade tre portioner soppa och den räckte till åtta personer, som alla kunde fylla på om och om igen.– Gud har verkligen alltid varit trofast, konstaterar hon.

DelaSkriv utReportage · Publicerad 17:00, 28 jul 2020

Hemmet var ett varmt kristet sådant och tron var därför tidigt en naturlig del i Mimmis liv. Hon minns att hon redan vid nio års ålder kände inombords att det var för Gud hon ville jobba.

– Jag hade väldigt tidigt en stark medvetenhet om att jag ville tjäna Gud, säger hon.

I årskurs tre, när läraren uppmanade eleverna att skriva ner vad de ville bli när de blev stora, skrev Mimmi att hon skulle åka till Afrika som missionär. När läraren frågade varför, svarade hon kort och gott: ”För att Gud har sagt det.”

Och även om hon till sina kompisar sade att hon ville bli förskolelärare, för att slippa en massa frågor, så hade hon andra tankar inombords.

– När jag var liten hade vi ofta missionskonferenser i stan och då bodde ibland predikanter hos oss. Jag älskade att smyga upp och lyssna till deras berättelser. Jag hade en stark längtan om att jag inte ville vara en ”vanlig” människa, säger Mimmi.

Direkt efter gymnasiet satte Mimmi kurs mot ett liv i tjänst för Gud genom att gå Teen Challenge’s lärjungaskola på Moholms herrgård och blev sedan kvar i deras evangelisationsteam i tre och ett halvt år.

– Där fick jag ta mina första steg i att lita på att Gud skulle ta hand om mig.

För att känna på hur det var att ha ett riktigt jobb, snarare än att vara volontär, flyttade Mimmi hem till Alingsås och fick jobb på en särskola – bara för att upptäcka att hon längtade tillbaka till att jobba för Gud.

– Samma sommar ringde Teen Challenge och frågade om jag ville med ut på en evangelisationsresa i Europa, berättar hon.

De började på Kiviks marknad i Skåne, och drog därefter vidare till Danmark, Tyskland, Frankrike och slutligen Portugal. Det var just slutdestinationen Portugal, där de stannade i tre veckor, som grep tag i hennes hjärta.

– Vi gick där på gatorna och jag hade aldrig sett en tiggare förr. Det vände helt upp och ner på min världsbild.

Att se människors nöd och misär på de portugisiska gatorna grep tag om henne så pass att hon kände att det var här hon skulle stanna.

– Det kändes inte alls på samma sätt i de andra länderna, förklarar Mimmi.

Hon sade till Gud att hon ville stanna i Portugal, och bara några dagar senare frågade pastorn för Teen Challenge om hon ville stanna kvar i landet och jobba.

– Men jag sade nej! Och han blev jätteförvånad, säger Mimmi, och förklarar:

– Teen Challenge drev vid den tiden behandlingshem, och det var inte det jag ville jobba med – det var gatorna som tagit tag i mig.

Mimmi grät och sade till pastorn att det var gatorna hon ville evangelisera på. Då började pastorn i sin tur gråta.

– Han sade, ”det är ju det vi ska börja med”.

Bara dagar innan hade pastorn fått ett profetiskt tilltal, i samband med en konferens, om att de skulle upprätta team som skulle jobba på gatorna i Portugal!

Så några månader senare återvände Mimmi till Portugal för att vara med i teamet – den här gången för att stanna.

– Vi reste runt i Portugal med ett tält och hade varje kväll ett kvällsmöte. På dagarna evangeliserade vi på gatorna. Det var en fantastisk tid, där vi fick be till frälsning för ett femtiotal personer varje vecka. Besatta blev fria och det var en tid av en oerhört stark andlig manifestation, berättar Mimmi.

Ett särskilt hjärta fick hon för ett slumområde i Lissabon, ett område dit hennes teamledare knappt ville ta henne på grund av den farliga situationen med kriminalitet och misär.

– När jag kom in där med teamet var det som en chock. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det stod uppåt 150 personer i kö för att köpa droger, folk låg döende i trapporna efter överdoser och folk bodde under presenningar. Det var en grotesk plats.

Än i dag kan Mimmi känna lukten av ruttna citroner och apelsiner som narkomanerna använde för att göra rent sina sprutor med. Själv kände hon bara: ”Hur ska vi kunna nå ut med evangeliet till de här människorna?”

– Men vi bredde mackor och gjorde te och fick sakta men säkert kontakt med människor och fick berätta om Jesus. Vi fann vår styrka och trygghet i att något som är mycket större var där och hade sin hand över oss.

Mitt i misären verkade Gud genom teamet.

– I hela mitt liv hade jag tänkt att jag inte hade något speciellt vittnesbörd, jag som hade varit kristen hela mitt liv. Men där fattade jag att det i den miljön var världens starkaste vittnesbörd, berättar Mimmi.

Steg för steg såg teamet hur människor fick möta Jesus och bli förvandlade.

Mimmi berättar om ett tillfälle då de knackade dörr i slumområdet för att vittna om Jesus. Vid en av dörrarna mötte de en arg och aggressiv man, som smällde igen dörren framför dem när han förstod deras syfte. Men när de gått därifrån kände Mimmi hur Gud talade till henne att hon skulle gå tillbaka.

– Min teamkompis sade att jag var galen, att mannen skulle slå ihjäl oss om vi kom tillbaka. Men vi gick dit och när vi knackade på öppnade han och började gråta. Han hade bett till Gud, att om han var sann så skulle vi komma tillbaka.

Mannen förstod att det var på riktigt – och blev en av många som de fick be med till frälsning.

Med ett stapplande språk försökte Mimmi göra sig förstådd, och Gud fortsatte göra mirakler.

Vid ett tillfälle fick hon ett litet spädbarn överlämnat i sin famn, ett barn som var helt blått i ansiktet och andades dåligt. När de bad för honom blev andhämtningen normal igen och färgen i ansiktet likaså. Vid ett annat såg hon hur en stor cancerknöl på halsen på en person bara smälte bort medan de bad för henne.

Gud fortsatte ha omsorg även för Mimmi personligen, på många mirakulösa sätt.

– När vi åt mat en gång hade vi bara tre portioner soppa som vi skulle dela på åtta personer. Men soppan tog aldrig slut, fast vi gick och tog om och om igen.

Samma sak hände när de vid ett tillfälle bara hade några små fläskkotletter, som skulle räcka till hela familjen på fem personer – och dessutom knackade ytterligare personer på som var hungriga. Men fläskkotletterna tog inte slut.

– Sådana saker fick vi vara med om ganska ofta, berättar Mimmi, som kom att arbeta som volontär i Portugal i 23 år.

– Gud har verkligen alltid varit trofast, konstaterar hon.

Där i slummen kom hon även att träffa sin blivande man, João (se VID 25/6), som var en av de första som blev frälst på gatorna. De gifte sig och har i dag tre barn tillsammans, och flyttade för nio år sedan till Alingsås, där Mimmi jobbar som pastor i Pingstkyrkan.

– Om jag blickar tillbaka hade jag aldrig trott att min framtid skulle se ut så här. Men i precis allt verkar Gud till det bästa, säger hon.

Mattias Backlund redaktionen@varldenidag.se

Källa: Världen Idag

Posted in Mirakel | Comments Off on Hon såg mirakel i slummen: ”Soppan tog aldrig slut”

Top 10 Scientific Facts in the Bible!

The Bible is inspired by the Creator. Therefore it is no surprise that life’s ultimate questions are answered within its pages. Check out these top 10 scientific facts which God knew all along.

1. The earth free-floats in space (Job 26:7), affected only by gravity. While other sources at that time (1500 B.C.) declared the earth sat on the back of an elephant or turtle, or was held up by Atlas, the Bible alone states what we now know to be true – “He hangs the earth on nothing.”
2. Creation is made of particles, indiscernible to our eyes (Hebrews 11:3). Not until the 19th century was it discovered that all visible matter consists of invisible elements. Scripture knew of this for 2,000 years!
3. The Bible specifies the perfect dimensions for a stable water vessel (Genesis 6:15). Ship builders today are well aware that the ideal dimension for ship stability is a length six times that of the width. Keep in mind, God told Noah the ideal dimensions for the ark 4,500 years ago.
4. Light can be divided (Job 38:24). Sir Isaac Newton studied light and discovered that white light is made of seven colors, which can be “parted” and then recombined. Science confirmed this four centuries ago – God declared this four millennia ago!
5. Circumcision on the eighth day is ideal (Genesis 17:12; Leviticus 12:3; Luke 1:59). Medical science has discovered that the blood clotting chemical prothrombin peaks in a newborn on the eighth day. This is therefore the safest day to circumcise a baby. How did Moses know?!
6.There are mountains on the bottom of the ocean floor (Jonah 2:5-6). Only in the last century have we discovered that there are towering mountains and deep trenches in the depths of the sea.
7. Blood is the source of life and health (Leviticus 17:11; 14). Up until 120 years ago, sick people were “bled” and many died as a result (e.g. George Washington). Today we know that healthy blood is necessary to bring life-giving nutrients to every cell in the body. God declared that “the life of the flesh is in the blood” long before science understood its function.
8. Our bodies are made from the dust of the ground (Genesis 2:7; 3:19). Scientists have discovered that the human body is comprised of some 28 base and trace elements – all of which are found in the earth.
9. The  earth is a sphere (Isaiah 40:22). At a time when many thought the earth was flat, the Bible told us that the earth is spherical. Isaiah was written between 740 and 680 B.C. and at least 300 years before Aristotle’s book On the Heavens. Secular man discovered this 2,400 years later. At a time when science believed that the earth was flat, is was the Scriptures that inspired Christopher Columbus to sail around world
10. The Pleiades and Orion star clusters described (Job 38:31). The Pleiades star cluster is gravitationally bound, while the Orion star cluster is loose and disintegrating because the gravity of the cluster is not enough to bind the group together. 4,000 years ago God asked Job, “Can you bind the cluster of the Pleiades, or loose the belt of Orion?” Yet, it is only recently that we realized that the Pleiades is gravitationally bound, but Orion’s stars are flying apart.

Källa: Christian Evidence.net


Posted in Uncategorized | Comments Off on Top 10 Scientific Facts in the Bible!

Micke blev fri från panikångest

Micke Fhinn bestämde sig redan i tonåren för att tro på Jesus. Ändå tog det många år innan han helt och fullt vågade överlämna sig åt Gud. Som 20-åring led han av panikångest, tills ett möte med Gud förvandlade hans liv och gjorde lovsången central. – Jag upplevde hur vågor av kärlek sköljde över mig. Det som jag djupast hade längtat efter blev verklighet. Då förstod jag att jag verkligen är älskad av Jesus för min egen skull.

Micke Fhinn växte upp i Insjön tillsammans med sina föräldrar och en yngre syster. Han sysslade med många olika sporter. Under mellanstadiet spelade han både gitarr och piano.
– Inga av mina föräldrar höll på med musik, men farfar sjöng i kör och jag minns honom som ständigt sjungande.
Något som präglade Mickes uppväxt var en känsla av att han måste hävda sig. Att han var väldigt kort till växten kanske bidrog lite till mindervärdeskomplexen, tror han.
– Jag kände en press att leva upp till min pappas standard när det gällde ishockey. Samtidigt var jag känslig för vad folk sa och tyckte om mig. Jag behövde hävda mig och var på min vakt.
Hemma var det ofta spänt och bråkigt, berättar han. Micke fick mycket kärlek från sina föräldrar, men det var inte ofta de kom överens.
– Jag minns det som väldigt påfrestande och jag var ofta nervös för att de skulle bråka.

Bestämde sig för att följa Jesus
I mellanstadiet började Micke i scouterna. Redan vid första andakten kände han att det var något speciellt med Jesus. Tidigare hade Micke gått i söndagsskolan i Missionskyrkan och han minns det som väldigt härligt.
– Jag kommer också ihåg bibelberättelser som farmor brukade läsa för mig. Varje gång blev jag varm om hjärtat.
Micke hade vid tidiga tonår existentiella funderingar. Många gånger tänkte han på vad som skulle hända när livet på jorden var över.
– I takt med att jag fick fler vänner som var kristna började jag intensivt fundera över detta med tro. Det ledde till att jag bestämde mig för att följa Jesus och döptes när jag var 15 år.
Ändå skulle det ta många år innan Micke helt och fullt vågade överlämna sig och sitt liv till Jesus.
– Det dröjde länge innan jag fick uppleva Guds kärlek och frid på ett påtagligt sätt, säger han.
Vid 18 års ålder fick Micke körtelfeber som satt i till och från i flera år. Under den perioden slutade han spela ishockey.
– Nu började jag intressera mig mer för musik igen. I kyrkan var det några grabbar som ville starta ett band och de behövde en basist. Det är bland det bästa jag gjort.
Han kände med en gång att musiken var något som han ville hålla på med. Det var också då han började skriva sånger. Efter en tid sökte Micke till en musikfolkhögskola i Stockholm.

Drabbades av panikångest
I samma veva kom oro, inre stress och obearbetade händelser i uppväxten upp till ytan. En kväll när Micke låg och oroade sig över sitt liv, började hjärtat banka och han fick svårt att andas. Hans föräldrar körde honom till akuten och de tog en massa prover.
– Allt visade sig vara normalt, men för mig var det den värsta dagen i mitt liv. Tiden som följde efter fick jag mer och mer oro och ångest. Jag fick svårt att sova, problem med magen, ont i kroppen och det kändes som om hela systemet var i olag.
Micke åkte ner till Stockholm för att börja utbildningen, men fick vända hem några timmar senare. Efter några veckor bad han till Jesus om hjälp och åkte ner igen och började skolan.
– Det var en tuff tid, men också bra på olika sätt. Under flera år levde jag med fysisk och psykisk svaghet och oro över om jag hade någon farlig sjukdom.
Efter folkhögskolan flyttade han till Gävle och började som ungdomsledare i Baptistkyrkan. Till slut fick han flytta tillbaka hem till föräldrarna på grund av stora problem med magen och för att han inte klarade att bo själv.

Upplevde Guds frid och kärlek
– Jag var totalt uppgiven och anklagade Gud. Trots att jag arbetat för honom i kyrkan blev jag inte helad, vilket kändes orättvist. Jag låg på nätterna och ropade till Gud att komma till min räddning.
En kväll under bön blev han påmind om att han bara sökte Gud för helande istället för att söka honom för hans egen skull.
– Jag längtade efter den frid och kärlek som många berättade om, men som jag själv inte riktigt upplevt. Varför kunde Gud inte ge mig frid i hjärtat? Det var då jag förstod att jag inte hade överlämnat mig helt till honom.
Han sa att oavsett vad som hände, ville han ge sitt liv till Jesus. Senare samma kväll var Micke ombedd att sjunga på ett stort möte på midsommarafton.
– Trots att jag inte kände att jag orkade bad jag: Herre jag vill tjäna dig, ge mig kraft att få sjunga till din ära. Jag var genomsvettig när jag sjöng sången jag några dagar innan hade skrivit klart: ”Gud I din sanning vill jag va, ge mig kraften här är jag”. Det var den första sången som jag skrev som var riktad till Gud istället för att handla om honom.
Efter gudstjänsten kom det fram en ung kille och undrade om han fick be för Micke. Helt plötsligt började han att tala ut ord om hur hans liv varit och skulle bli.
– Jag upplevde hur vågor av kärlek sköljde över mig om och om igen. Det som jag djupast hade längtat efter, att känna djup frid, blev verklighet. Denna kväll förvandlade mig och jag förstod att jag verkligen var älskad av Jesus för min egen skull. Jag blev inte fysiskt helad den kvällen, men det skedde ett helande på djupet av mitt hjärta.

Kärleksrelation
Det var ur detta gudsmöte 1990 som lovsången verkligen väcktes till liv i Micke. Hans hjärta fylldes av kärlek till Jesus.
– Till en början kände jag att de sånger jag fick, var ett sätt att umgås med Gud. Snart förstod jag att det var något jag skulle dela. Jag ville ägna mitt liv åt att sjunga sånger till Guds ära.
När Micke började leda lovsång i församlingen i Insjön fick han bekräftelse på att lovsång var något som låg på Guds hjärta för honom.
– Till en början var jag osäker och sångerna jag skrev var på en basal nivå. Men jag upplevde Guds ledning och närvaro i det jag gjorde och fick mer frimodighet.
Han flyttade åter till Stockholm för att gå Vineyards nystartade lärjungaskola och är oerhört tacksam till Gud för detta. Efter skolan gick Micke med i församlingen. Ted Jeans som var församlingens lovsångspastor, blev en stor förebild. Totalt var Micke verksam som lovsångsledare och lovsångspastor i Vineyard under 15 år.
– Lovsång är en kärleksrelation; att älska Jesus och att leva i djup relation med honom. Vi är kallade att tillbe honom, men kan inte enbart tillbe av plikt. Det måste finnas kärlek i botten, poängterar Micke.
– Gud har älskat oss först och gett oss förmågan att nalkas honom genom Jesus. När vi tar emot hans kärlek, när vi ser och förstår vem han är, leder det alltid till tillbedjan, säger han.
– Vi ser och vi tillber. Lovsång är att ta emot och ge kärlek. Jag tänker att det gäller i mitt personliga liv med Gud, i församlingens gemensamma tillbedjan och livet i övrigt. Jag vill leva livet som en tillbedjare. Både gentemot Gud, mig själv och andra människor.
En pastor som bad för Micke för många år sedan sa att oavsett vilket problem du stöter på, kommer svaret alltid att vara lovsång.
– Så har det verkligen varit för mig. Jag har många gånger fått kasta mig på Gud. Han har gång på gång dragit mig upp ur fördärvets grop, gjort mina steg fasta och lagt en ny sång i min mun. Under åren har min fysiska och psykiska hälsa gått upp och ner, men min oro har fått ge vika för Guds helande kärlek. Jag är så tacksam till Jesus för hans ständiga livgivande kraft och närvaro.
Micke har tillsammans med frun Åsa tre söner och arbetar dels som musiklärare, dels som lärare på Dalkarlså folkhögskolas lovsångslinje. Han och Åsa har medverkat på många lovsångsskivor, bland annat inspelningarna från Frizon-festivalen, utöver de egna albumen.
I november 2017 släppte Micke sin senaste skiva, “Härifrån till evigheten”.

Angelica Victorin

Källa: Jesus.se

Posted in Mirakel | Comments Off on Micke blev fri från panikångest

Eva var över på andra sidan

Eva Bergström var en vanlig sekulariserad tjej med många intressen. Gud hade hon inte en tanke på, det fanns ju så mycket annat att upptäcka. Men efter en elolycka lämnade hon kroppen en stund och kom till en annan värld. Efter den upplevelsen tog hennes liv en annan vändning.

Eva Bergströms vackra, uttrycksfulla ögon lyser, när hon beskriver skillnaden mellan förr och nu i sitt liv. Hon hade en traumatisk uppväxt och rotlösheten tog hon med sig ut i livet. Hon visar mig ett foto av hennes tidigare jag. Det fotot har inte mycket gemensamt med den varma, empatiska kvinna hon framstår som i dag.
– Jag var en elak och hemsk person på den tiden, med kalla ögon och kall blick. Mitt hjärta var hårt, jag hade en tuff attityd, svor mycket och tänkte mest på mig själv. Gud hade nog försökt knacka på dörren sedan jag var liten, men jag tyckte kristna såg så tråkiga, trista och gråa ut. Jag ville inte ha ett sådant tråkigt liv, jag ville ju bli lycklig…

En vattendelare i livet
Den elfte augusti 1999 är en vattendelare i Eva Bergströms liv. Datumet sitter väl inpräntat i Evas medvetande, för den dagen blev början till en helt ny livsinriktning. Hon bodde då i Norge och jobbade i en reception.
– Det var slut på alla rena koppar så jag tog motvilligt hand om disken. Det var något fel på kontrollpanelen på diskmaskinen och det hängde lösa sladdar vid strömbrytaren. Vattenkranen stod på, och jag var blöt om händerna. Då ringde det ute i receptionen.
När telefonen ringde blev Eva stressad och trevade efter den trasiga strömbrytaren. Då kom hon åt någon av de lösa sladdarna med sina våta händer, och fastnade med fingrarna i maskinen.
– Efter ungefär en minut lyckades jag få loss handen med hjälp av min andra hand, men jag kände en enorm smärta. Jag gick tillbaka till receptionen och kände att jag från och till tappade medvetandet korta perioder. Handen svällde upp till en boll och jag kunde inte hålla pennan.

Bussen till sjukhuset
Då kommer en elektriker förbi och han är den förste som ser allvaret i situationen. Han inser att Eva fått ström i sig och att hon måste komma till sjukhus så fort som möjligt. Evas chef inser slutligen allvaret och erbjuder sig att skjutsa henne till vårdcentralen. Men Eva försökte verka oberörd mitt i den skruvade situationen och sa att hon kunde ta bussen.
– Jag steg på bussen i min Securitasuniform och kände hur hjärtat slog oregelbundet. Busschauffören noterade snart att jag inte såg ut att må bra så han åkte bara förbi alla hållplatser för att så snabbt som möjligt ta mig till vårdcentralen.
Den handlingskraftige bussföraren har tagit kontakt med läkarcentralen och när bussen kommer fram står en läkare och väntar. Han tar ett snabbt EKG, konstaterar hjärtflimmer och sätter Eva i en taxi till akuten. För Eva själv försvinner den vanliga världen och hon upplever att hon befinner sig i en helt ny tillvaro.

Hör himmelsk musik
– Jag upplever att jag går på en väg som slutar i ett ljussken. Överallt runt omkring mig hör jag musik, en typ av himmelsk musik. Jag har jobbat på Operan och gått på många konserter men jag hade aldrig hört något liknande förut. Det finns inga ord för det.
Eva såg ett gigantiskt ljussken och ville hoppa in i det, när hon hör en röst som säger. ’Nej, det är för tidigt, du måste tillbaka, för du har en uppgift att utföra’. När hon tittade neråt såg hon jorden som en blå-grön liten boll, som man brukar se på filmer från rymdfarkoster.
– Mitt i allt detta vaknade jag upp på akuten, och hade elektroder kopplade överallt på kroppen. Personalen grät när jag kom tillbaka till livet, och jag har aldrig fått så många pussar och kramar av för mig främmande människor. De kunde inte begripa hur jag överlevt.

Andlig blodtransfusion
Efter den omtumlande upplevelsen gick det en tid, och Eva kom hon in på en konstskola. Där upplevde hon en sådan kontrast till den rena värld hon sett en glimt av, att hon kände att hon inte ville leva längre. Hon fattade ett drastiskt beslut att svälta sig till döds. När hon låg där mager och försvagad såg hon Jesus stå i rummet.
– Han gjorde klart för mig att det nu var allvar, det gällde liv eller död, och jag insåg att jag måste ta vara på chansen och välja livet. Jag fick kontakt med en frikyrkoförsamling och ville döpa mig för att begrava det gamla livet. Dopet var som en andlig blodtransfusion för mig och jag ville att pastorn skulle hålla mig under vattnet länge, och jag kände Guds kraft så starkt.

Fascinerad av Bibeln
Efter dopet blev Eva Bergström medlem i församlingen, men tyvärr försökte man där i sin välvilja att offentligt forcera fram andliga erfarenheter hon ännu inte var mogen för. Det gjorde att Eva, som fortfarande hade många inre sår, kände sig kränkt och lämnade församlingen.
– Jag slutade aldrig tro på den treenige Guden och hade en personlig relation med Jesus i bönen. Jag upptäckte Bibeln jag köpt och ställt i bokhyllan och började fascinerat läsa den i cigarettdimmorna, för jag rökte mycket på den tiden, och jag började gå i kyrkan. Men jag levde inte som en kristen, och hade några verkligt jobbiga år.

Förlåtelsens väg
Under den tiden blev Eva gravid, och fick kämpa en tuff kamp med de norska myndigheterna för att få föda och sedan ta hand om sin dotter. Dottern visade sig nämligen ha en udda diagnos, som gjorde situationen extra jobbig. Evas långa väg till frid, harmoni och trygghet har därför varit långtifrån spikrak. Men efter flytten tillbaka till Sverige för tre år sedan, gick hon en tid på bibelskola i församlingen Arken. Där fick hon hjälp att kapa banden till allt elände, som löpt genom flera generationer bakåt.
– Den väg jag gått de senaste åren har varit en förlåtelsens väg, då jag fått ta itu med hämndlystnad, avund och bitterhet i mitt liv. Varje dag väljer jag att förlåta dem som medvetet eller omedvetet försöker göra mig illa. Nu har jag en trygghet och frid som jag aldrig haft förut och växer långsamt in i en församlingsgemenskap. På dagarna går jag lärjungaskolan i Klara kyrka och mycket har lagt sig tillrätta för mig och min dotter.

Text & Foto: Börje Norlén.

Källa: Jesus.se

Posted in Mirakel | Comments Off on Eva var över på andra sidan

The road to hell! En bok av David Pawson.

Lyssna till hans näst intill otroliga vittnesbördet om hur han fick tillbaka sitt förlorade manuskript.

Pawson hade arbetat med boken i månader, men han förlorade manuskriptet då han kom till Italien på kvällen. Hundra miles därifrån på morgonen efter då han gick ut från hotellet, kom en man och la hans portfölj med manuskriptet i han händer och gick iväg. Änglar kan uppenbara sig i mänsklig gestalt – det har skett fler gånger. Gud var angelägen att boken publicerades så han lät detta ske! 

Hör hans egen berättelse om denna händelse:

Källa: flammor.com

Posted in Uncategorized | Comments Off on The road to hell! En bok av David Pawson.

Jesaja 53 – Profetia om korset 700 år innan det hände

Profeten Jesaja levde 700 år innan Jesu födelse.

Kors och Jesus.

1 Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?

2 Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.

Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

3 Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,

medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.

Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,

men all vår skuld lade HERREN på honom.

7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig

och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

8 Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.

10 Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. 11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap** förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.

12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd

och trädde in i överträdarnas ställe.

Text: Svenska folkbibeln Jesaja kapitel 53. Bilder från filmen The Passion of the Christ (2004).

Christer Åberg

Källa: apg29.nu

Posted in Profetior | Comments Off on Jesaja 53 – Profetia om korset 700 år innan det hände

Jon kom ut ur återvändsgränden av drogmissbruk

För Jon Larsson var alkohol och droger ett ständigt sällskap från tidig ålder. I mer än 20 år har han levt i grovt missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Alla tänkbara behandlingsmetoder har han testat, men det enda som gjorde skillnad var hjälpen från ovan.

Jon Larssons liv fick ingen lysande start. Han suckar djupt och letar efter orden när han ska beskriva sin uppväxtmiljö.

Familjen var medelklass och utåt sett såg allt bra ut, men Jon antyder att bakom fasaden fanns det mycket som inte fungerade. Jon själv mådde inte bra och var ofta arg och rädd. För att få tröst började han dricka alkohol redan vid nio års ålder.

– Jag hade inte direkt svårt för mig i skolan, konstaterar Jon Larsson, på telefon från Arvika, där han växte upp.

– Men eftersom jag tidigt började få problem med droger blev jag avstängd från högstadiet efter att ha orsakat skadegörelse.

Genom socialtjänsten fick Jon gå specialklass, först årskurs 9 och sedan tre terminer på gymnasiet.

– Jag mådde inte bra, missbrukade tungt. Jag mådde inte bra av det heller, men det gav ett tillfälligt lugn. När mina klasskompisar tog studenten satt jag på ett SiS-hem, med sluten tvångsvård.

I Jons minne är hans tidiga ungdomsår till stor del höljda i ett dimmigt dunkel. Hans straffregister utökades mer och mer och han blev bland annat dömd för grovt inbrott och grov stöld. I 18 månader satt han tvångsintagen på ungdomshem, enligt den lag som förkortas LVU, Lagen om vård av unga.

– Under åren har jag genomgått många olika behandlingar på behandlingshem och LVU-hem. Jag tror att jag har fått pröva de flesta behandlingsmetoder, som 12-stegsmodellen, KBT, gruppterapi – ja, jag vet inte allt vad de heter, suckar Jon.

– Dessutom ordinerades jag medicin mot adhd och medicinerades även tungt med psykmedicin, i kombination med behandling inom psykvården.

År 2014 passerade Jon 30 år och var urless på sitt trassliga och kaotiska liv. Han drömde om att kunna sluta med sitt missbruk och få ordning på sitt liv. Sedan han skrivits ut från ett LVM (hem för personer som innefattas av Lagen om vård av missbrukare) åkte han till Cypern för att få certifikat att jobba som dykinstruktör.

Allt gick enligt planerna och han fick både certifikat, jobb och lägenhet. Men det var också lätt och billigt att få tag på knark, vilket komplicerade bilden.

– Mitt missbruk löpte på som förut och det gjorde det svårt för mig att jobba med ett så pass krävande jobb. I längden funkade det inte och jag blev tvungen att sluta.

– Men trots att jag knarkade så hårt, kunde jag ändå försörja mig själv genom att jobba med marknadsföring via internet, förklarar han.

I tre år bodde Jon på Cypern och levde för dagen. I Sverige hade han lämnat bakom sig tjocka pärmar med journaler och utredningar. Många gånger hamnade han mellan stolarna, ingen ville ta ansvar och Jon slussades mellan olika instanser.

– Systemet är så knepigt i Sverige. Alla har separata budgetar och hänvisar till varandra, och som individ hamnar man ofta i kläm. Men visst har jag fått mycket hjälp också, till exempel sista stödboendet jag var på, det var jättebra, försäkrar han.

Jon hade ingen närmare kontakt med kristna. De samtal han ibland haft med präster hade inte lett till några vidare kontakter.

Men så fick Jon via Facebook kontakt med Linn Lindeman (se VID 28/6, 2018), en tjej han träffat i missbrukskretsar och som varit lika illa däran som han själv. Nu hade hon mött Jesus och tagit sig upp ur knarkträsket.

När Jon tittade på fotot som Linn lagt ut på Facebook såg han att något hade hänt, för hennes ögon strålade.

– Via Linn fick jag kontakt med en pastor, som bad med mig i telefon varje dag under flera månaders tid, berättar Jon.

– Efter några veckor började jag tänka annorlunda och se mera klart på olika saker och jag bestämde mig för att åka hem.

Hemma i Sverige igen försökte Jon få assistans, eftersom han inte hade någonstans att bo.

– Men det var svårt för mig att få hjälp i öppenvården, trots att jag lämnade rena prover.

I denna utsatta situation ringde Börje Dahlkvist från LP-verksamheten, som bedriver behandlingsvård på kristen grund. Jon erbjöds plats på Torpahemmet i Småland, där han fick stanna i fem månader.

– Det var helt fantastiskt där! Jag trodde inte att det fanns en sådan plats på jorden, utbrister Jon.

– Efter några månader som bostadslös var det en lättnad för mig att få komma till denna fridfulla plats och slappna av.

För de flesta som haft ett så gravt missbruk som Jon brukar det vara kämpigt att genomgå en avgiftningsprocess. Men Jon beskriver denna nya okända tillvaro som ett lyckorus, då han började landa i verkligheten och hitta vägen in i ett ordnat liv.

– Jag fick en stark frälsningsupplevelse, även om allt inte gick på ett ögonblick. Det var mycket som skulle ordna sig och ställas till rätta, men nu visste jag att Gud finns och att han skulle hjälpa mig.

Jon fick också en upprättad relation med sin flickvän, som också blev frälst, och i januari förra året gifte de sig i Pingstkyrkan.

– Dagen efter döptes vi också där och begravde vårt gamla liv. Hela livet är förvandlat för oss båda två, säger Jon med eftertryck.

Jon och Celina hyr numera en gård utanför Arvika, där de har ett antal djur. Båda jobbar heltid, Jon inom LP-arbetet, där även Celina hjälper till som volontär utöver sitt vanliga arbete.

–Tron betyder allt för mig, och det känns lyxigt att inte behöva ta några droger eller mediciner överhuvudtaget. Jag röker inte ens längre.

– Inte så att vi slipper alla prövningar – vi lever ett liv med både medgång och motgång, som folk i allmänhet. Skillnaden är att jag aldrig haft ett så fint liv förut, med jobb, bostad, goda relationer med fru och vänner, en underbar församling. Allt har blivit nytt, säger Jon lyckligt.

Jon hade aldrig kunnat föreställa sig att livet skulle ta en sådan lyckad vändning. Han befarade att han skulle tvingas sitta fast i ett tablettberoende resten av livet för att kunna ha ett fungerande liv.

I dag önskar han förmedla den känsla av frid och livslust han nu har till andra.

– Jag är ett levande bevis på att det finns hopp, oavsett hur djupt sjunken man varit och alla relationer man svikit. Flera gånger har jag tagit överdos och varit nära att dö, jag har haft svår ångest och varit totalt trasig. Jag trodde inte jag skulle klara mig utan någon form av droger, men Jesus har förvandlat mig.

Jon berättar hur stort det varit för honom när han fått be till frälsning med människor som befunnit sig i samma situation som han själv varit i tidigare. Flera av hans gamla kompisar har nu ett fungerande drogfritt liv och egna familjer.

– Jesus bär hela vägen, upprättar hela livet och – bäst av allt – det finns hopp för alla, hälsar Jon till sist.Börje Norlén

Källa: Världen Idag

Posted in Mirakel | Comments Off on Jon kom ut ur återvändsgränden av drogmissbruk