Äntligen har Robban funnit frid

Att Robert Fridh skulle hamna i droger och kriminalitet, verkade nästan oundvikligt. Den start han fick i livet bäddade för det. Det tog över 20 år av missbruk och plågsamma erfarenheter, innan en strimma av hopp tändes.
Robert Fridh kallas vanligen för Robban. Han kommer från vårt sydligaste landskap, där han föddes på BB i Helsingborg för 42 år sedan. Föräldrarnas grava missbruk fick svåra konsekvenser för Robban. Han föddes med en lätt födelseskada och de flesta trodde han skulle dö vid födseln; i tre veckor låg han i kuvös, innan faran var över.
Föräldrarna kunde inte ta hand om honom, så Robban bodde i tre olika fosterhem de första viktiga åren av sitt liv. Ett av fosterhemmen låg nära hans farföräldrars hem, så han kunde träffa dem ibland. Sedan när hans pappa hade börjat få ordning på sitt liv fick Robban bo hos honom.

Började med droger
När Robban började med droger i 12-årsåldern gick det snabbt utför.
– Jag tog alla droger jag kom över och när jag var 15 år var jag helt fast i drogernas grepp. För att finansiera missbruket drogs jag till kriminella kretsar, och de äldre i det kriminella gänget var mina idoler, berättar Robban för Inblick.
– Min födelseskada gjorde att jag lätt stammade, när jag blev pressad. Det blev jag retad för, men jag lärde mig snart att sätta mig i respekt genom att slåss. Trots mitt missbruk och kriminalitet så hade jag hyfsade betyg och lyckades sköta de jobb jag hade, bland annat i livsmedelsbranschen, fortsätter han.
Robban gillade att bråka och slåss och var med i ett huligangäng, som gick på fotboll enbart för att provocera och ställa till bråk. Idag känner Robban smärta och skam för alla han slog och skallade ner och skadade på andra sätt. Robban var inblandad i mycket destruktivt under tonårstiden, men han hade en troende farmor, som bad mycket för sitt barnbarn. När hon dog 2000 hade hon inte fått se så mycket synlig frukt av sina böner.

Bodde i knarkkvart
– När jag var 18 bodde jag i en knarkarkvart, tillsammans med ett 20-tal andra och där råkade jag ut för en svår kränkning. Vi satt och tittade på en av Sveriges många fina matcher i fotbolls-VM 1994.
– Jag var ordentligt påverkad och somnade därför djupt och vaknade efter två och en halv timme. När jag vaknade var allt kaos och jag blev snart klar över att jag utsatts för sexuella övergrepp. Flera av männen hade uppenbarligen utnyttjat mig och nu skrattade de åt mig och hånade mig.
Händelsen orsakade en så stor smärta i Robbans liv och han funderade på att ta livet av sig. Sedan blev hans strategi för överlevnad att han förträngde det skamfyllda och smärtsamma övergreppet, och det gick hela 17 år innan han sa något till någon om det som hänt.

Längtan efter frid
Mitt i det kaos han levde i, beskriver Robban sig själv som en sökare; sin djupa längtan efter frid och tillfredsställelse sökte han dränka i droger. När han var yngre hände det ibland att han deltog i olika aktiviteter i en frikyrka, men han förstod inte då vad den kristna tron egentligen handlar om.
– Jag gick ner mig när farmor dog och knarkade intensivt i många år. 2011 var måttet rågat och kroppen orkade inte längre. Det blev psyket och avgiftning, och sedan kom jag till en annan psykavdelning, men det var ren förvaring och jag fick ingen riktig hjälp. Mina lidanden förstärktes av att jag hade blivit dödshotad av kriminella, som krävde mig på pengar, och jag mådde väldigt dålig. Jag tappade många kilon, hamnade i rullstol och en tid förlorade jag både talförmåga och syn.

Vändningen kom
Den 8 december 2011 kom den stora vändningen för Robban. Varje år sedan dess har han firat den dagen, eftersom det var då han slutade med drogerna. Med hjälp av en socialsekreterare fick han möjlighet att få vård på behandlingshem. Hans närmaste hade aldrig sett honom så illa tilltygad förr, och nu slöt hela familjen upp bakom honom. De försäkrade att de älskade honom som den han är och att han inte behövde skämmas.
– Jag trodde jag skulle dö av alla kramper jag drabbades av och var rejält illa däran. När jag kom ut från behandlingshemmet fick jag kontakt med LP-verksamheten (som hjälper missbrukare på kristen grund).
– Där fick jag hjälp att ta itu med mina problem. Inför Gud erkände jag att jag inte själv klarade av att bli av med missbruket. Min mentor Peter Klang hjälpte mig att författa ett avskedsbrev till drogerna, som hade behärskat mitt liv så länge.
Robban trivdes på bland LP-vännerna och följde ofta med dem till olika församlingar, där de sjöng och talade om vad Jesus gjort i deras liv. I LP-verksamheten blev Robban också bekant med den kvinna, som han idag är förlovad med. Sedan han slutade med drogerna för mer än sex år sedan har det stadigt gått uppåt. Att han fick lära sig hur viktigt det är att förlåta, ser Robban som en viktig nyckel till att rehabiliteringen blivit så lyckad.
– En av våra ledare utmanade oss att skriva ner namnen på de personer som gjort oss mest illa och sedan förlåta dem för vad de gjort. När jag då skrev ned ett visst namn, hände något.
– Jag uttalade högt för mig själv att jag förlät den person som gjort mig mest illa. Då fylldes jag av den helige Ande och började tala i tungor för första gången. Jesus släppte ut sin nåd över mig och lite senare blev jag döpt i havet.

Besvären försvann
Sedan förlät Robban alla han kunde komma på, inklusive sig själv. När han förlät och klippte banden till det förflutna, behövde han inte längre gå med käpp; de andra fysiska besvär han hade ådragit sig på grund av missbruket avtog också. Det senaste året har det hänt en del jobbiga saker omkring honom; men Robban säger bestämt att han och hans älskade beslutat att följa Jesus och gå hans väg, hur än livet kan se ut.
– Vi har bett mycket om att hitta en bra kristen gemenskap, där vi kan engagera oss. Nu har vissa dörrar öppnats för oss, med Guds hjälp, och vi är överlyckliga över det.
– Jag är ledsen för att mycket blev fel i mitt liv tidigare, och nu vill jag försöka gottgöra detta genom att göra en insats för människor som lever i utanförskap på olika sätt. Med den bakgrund jag har hoppas jag kunna bistå med verktyg så att människor, som liksom jag blivit tilltufsade av livet, kan hitta ett nytt hopp, säger Robert Fridh förhoppningsfullt.

Börje Norlén

Källa: jesus.se