”Det var som att ta av sig en ryggsäck full av stenar”

Alma drabbades av ångest under tonåren. Stressen av att vilja prestera trots sin dyslexi ledde till psykisk ohälsa. Efter flera års kamp gav Alma allt till Jesus och upplevde hur en fantastisk frid sköljde över henne. – Jag gav upp och orkade inte försöka fixa mig själv längre. Jag kom till Jesus som jag var; sårbar, desperat, äkta och utan masker som sa att jag var okej.
Alma Mattisson berättar att hon hade en bra uppväxt med föräldrar som var närvarande och väldigt omhändertagande.
– Jag var ett glatt barn och har nästan alltid varit självsäker, utåtriktad och älskar att umgås. Jag och mina syskon växte upp med att gå till kyrkan och jag har alltid trott på Jesus.
Nyårsdagen 2014 mötte Alma Gud väldigt starkt på ungdomskonferensen Unite i Västerås. Den dagen valde hon att inte bara tro på Gud och ha honom som en del av sitt liv, utan gav honom hela sitt liv.
– Från den dagen har mitt hjärtas längtan varit att leva fullt ut för Jesus utan att kompromissa, säger Alma.

Stress blev till ångest
Stressen som ledde till psykisk ohälsa började visa sig i Almas liv redan i slutet av sjätte klass. Hon bröt ihop efter en mycket intensiv period i skolan, minns hon.
– Jag har dyslexi vilket gjorde att skolan blev mycket tuffare. Under perioder då vi hade mycket läxor grät jag nästan alltid när jag kom hem för att det var så jobbigt med allt jag skulle hinna med.
Men stressen var inget som tyngde ner hela hennes tillvaro de första åren. Alma beskriver sig som en högpresterande tjej som ville göra allt så bra som möjligt. Under gymnasieåren ökade ångesten och panikattackerna, berättar Alma.
– Jag satte högre krav på mig själv än vad jag hade kapacitet till med min funktionsnedsättning, vilket gjorde att jag la ner all min ork och energi utan att se de resultat jag önskade.
Så fort hon fick en ny uppgift i skolan började hjärtat bulta jättesnabbt och ibland blev det även väldigt tungt att andas, minns Alma.
– I mycket intensiva perioder sa min kropp ifrån och jag fick panikattacker. Jag var otroligt skör och minsta lilla händelse kunde trigga ångesten.

Ville inte träffa folk
Den absolut värsta perioden var andra året på gymnasiet då Alma under en tid var deprimerad. Hon började märka att något var fel under höstlovet då hon varken orkade eller ville göra någonting.
– Saker som jag tidigare älskat gav mig inte längre någon glädje. Jag kommer ihåg en dag då vi skulle ha en höstfest i kyrkan, men jag inte ville gå utanför mitt rum. Jag orkade inte träffa människor och var rädd för att åka till kyrkan för jag kände inte igen mig själv.
– För de som känner mig är detta så långt ifrån min personlighet som jag kan komma. Mitt normala jag klarar inte av att gå en dag utan att träffa folk. Vanligtvis är jag alltid glad och kan hitta något positivt i allt.
I början av andra året sökte hon hjälp hos en kurator, men den Alma pratade mest med var sin mamma.
– Kuratorn var inte kristen och föreslog att jag skulle prova mindfulness, så jag fick inte förtroende för henne. Den jag kände mig tryggast att prata med och som förstod mig bäst var mamma. Jag hade nog inte klarat denna period utan henne.
Alma höll fortfarande fast vid sin tro genom allt och vägrade släppa taget. Hon var övertygad om att Jesus kunde hjälpa henne, vilket han också gjorde.
– Gud har visat mig i efterhand hur han var med mig igenom allt, jag kunde bara inte se honom klart, menar Alma.

En våg av frid och befrielse
På nyårskonferensen Unite 16 i Jönköping stod Alma under en lovsångskväll och tänkte: ”Nej, nu är det nog. Jesus, jag orkar inte bära detta längre. Jag vet att du kan ta detta från mig. Jag vill inte ha det längre och kastar det på dig.”
– Jag gav upp och orkade inte försöka fixa mig själv längre. I det ögonblicket gav jag allt till Jesus. Jag kom till honom som jag var; sårbar, desperat, äkta och utan masker som sa att jag var okej.
– I samma stund var det som en våg av hans frid sköljde över mig. Allt som jag har burit på i åratal sköljdes av och det kändes på riktigt som att jag svävade, jag kände mig så lätt och fri. Det var som att ta av sig en ryggsäck full av stenar efter en lång hajk, jag kunde äntligen andas igen. Jag fick möta den frid som Paulus skriver om i Filipperbrevet 4:7 ”frid som övergår allt förstånd.”

Många unga mår dåligt
Alma tror det är väldigt viktigt att prata med någon om du inte mår bra.
– Håll det inte för dig själv. Gå till Jesus med det. Sök honom och berätta vad du känner och vad som pågår. Försök inte gömma dig eller fixa allt själv, utan be att han kommer och gör det bara han kan göra.
Hennes problem var att hon under en alldeles för lång tid litade på sin egen styrka istället för på hans, säger Alma.
– Vi är inte skapade för att gå i vår egen kraft. Vi är skapade för att uppfyllas av honom, att leva från ett överflöd av hans styrka och liv.
Det är oerhört många unga som mår dåligt idag. Alma tror att en anledning är att man lever i ett samhälle där man hela tiden måste prestera och att man jämför sig.
– Vi styrs alldeles för mycket av vad människor tycker och tänker om oss istället för att mata oss med Guds sanningar om vilka vi är. Jag tror många kan relatera till att de ställer höga krav på sig själva, men även att samhället har orimliga krav på oss. Du måste prestera för att vara något, men det är tvärtemot hur Gud tänkte att vi skulle leva.
– Vår identitet i Guds rike är som söner och döttrar. Alltså gör vi saker för att vi älskar honom. Vi presterar inte för identitet men arbetar utifrån vår identitet som Guds barn, poängterar Alma.

Glädje och frid
Idag går Alma andra året på en bibelskola i USA. Förra året innan jullovet när hon satt och läste en bok upplevde Alma att Gud sa till henne: ”Titta tillbaka på tiden här. Hur många gånger har du känt av stressen eller ångesten?”
– Efter detta började jag gråta för jag kunde jag inte hitta några spår av ångest, stress, oro eller något annat som jag har kämpat med i sex års tid.
Sedan Alma började bibelskolan har hon haft en konstant frid och glädje, som inte är baserad på omständigheter.
– Jag har mycket att plugga här också och möter motgångar, men jag går igenom det med en övertygelse om att frid och glädje tillhör mig i Jesus.
– Det viktigaste Gud har gjort i mig är att jag har insett att han är så mycket större än vad jag går igenom. Jesus sa på korset att det är fullbordat. Han har betalat för allt och det finns inga omständigheter, absolut ingenting som är för stort för Jesus.
ANGELICA VICTORIN

Källa: Jesus.se

This entry was posted in Mirakel. Bookmark the permalink.

3 Responses to ”Det var som att ta av sig en ryggsäck full av stenar”

  1. vurtil opmer says:

    I’ve learn a few excellent stuff here. Definitely value bookmarking for revisiting. I wonder how so much effort you set to create one of these great informative website.

  2. I’m not sure where you are getting your information, but good topic. I needs to spend some time learning more or understanding more. Thanks for great info I was looking for this info for my mission.

  3. I got what you intend, thankyou for putting up.Woh I am glad to find this website through google.

Comments are closed.