– Drogerna har jag bytt ut mot äkta vara

Sirpa kom tidigt att gå i söndagsskola, konfirmerades i kyrkan och kände en längtan att få veta mer när några bekanta döpte sig. Ändå kom hennes väg till Gud att bli både lång och krokig. – Jag hade inga kristna vänner att fråga till råds, och de förkunnare jag mötte kunde inte förklara för mig vad det innebar att bli frälst, säger Sirpa Petersen.

Året var 1975. Sirpa hade just rökt hasch och slappnade av hemma i väninnans soffa. Hon väntade nu bara på att lugnet och de positiva vibbarna skulle infinna sig. Men istället kom en obehaglig känsla över henne. Sirpa upplevde det som att en stor och ond varelse stod bakom hennes rygg.
– Jag vände mig om för att se vem det var, men det fanns ingen där. Först när jag vände mig i soffan såg jag honom inom mig. Han stod med korslagda armar och betraktade mig, såg mycket kall ut och utstrålade ondska. Det var djävulen själv.
Sirpa Petersen, eller Salama som hon hette innan hon träffade sin käre Stefan, är född i Finland men uppväxt i Sverige.
– Pappa kom till Sverige 1955 för att tjäna ihop pengar till en ny speedwaycykel. Han tävlade, var duktig i sporten och kammade hem en del pokaler.
Men när han träffade Sirpas mamma, övertalade hon honom att sluta med den i hennes tycke, farliga sporten. De gifte sig, och under en kort tid i hemlandet föddes Sirpa. Familjen återvände till Örebro där fadern fick arbete på pappersbruket i Örebro.
– Vi umgicks nästan bara med finska invandrade, de flesta av mina lekkamrater var också finska barn.
Bara i ett fall deltog Sirpa och hennes kompisar i ett helsvenskt sammanhang. Alla ungar gick i Almby missionsförsamlings söndagsskola.
– Där fick jag min första bibel, en svart bok med guldkant. Men söndagsskolföreståndaren uttalade vid utdelningen mitt namn fel, vilket alla skrattade åt utom jag.
Skolvärlden gick på samma våglängd. Det var på den här tiden kristendomskunskap fortfarande var ett viktigt ämne på schemat, och barnens skoldagar alltid började med psalmsång och bön. Hemifrån fanns dock inget stöd för kristen tro, ingen av Sirpas föräldrar var personlig bekännande kristna. Ändå lärde de henne att be aftonbön.
– Mormor var i sin ungdom intresserad av spiritism och fick förutsagt att hon skulle dö i en viss ålder, vilket hon sedan också gjorde i en bilolycka.

”Anden i glaset”
Sirpa höll sig därför i bakgrunden när hennes kompisar började syssla med ”anden i glaset”
– Inom mig förstod jag att det var farligt. Tjejerna blev efterhand också allt räddare ju mer de höll på med det. En av dem fick reda på hon skulle dö vid 30 års ålder. Jag vet att hon gifte sig och bosatte sig i Jugoslavien, just där som kriget sedan bröt ut. Jag vet inte om hon lever i dag.
Efter skolan utbildade Sirpa sig till apotekstekniker, och sökte som sådan jobb i Finland. Men arbetsgivaren kastade lott om de sökande och tog en annan. Så Sirpa återvände till Sverige.
– Pappa som gärna ville flytta tillbaka till Finland hade velat ha mig där. Men jag kände att jag nog var mer svensk än finsk i alla fall. Och nu känner jag mig, tack och lov, enbart som en himmelsk medborgare.

Rökte hasch
Det blev istället i Karlskoga Sirpa fick göra sin första praktik, och det var även där hon kom i dåligt sällskap.
– Jag kände ju ingen där men ville väldigt gärna ha gemenskap. Så jag började umgås med några som rökte hasch.
Nyfikenheten för droger tog över mer och mer, och snart prövade Sirpa både på amfetamin och sniffning. Men drogmissbruket hade negativa sidor
– Droger öppnar snabbt upp för den onda andevärlden. I mitt rum hemma upplevde jag att det stod en varelse i trappan som ville mig illa. Jag var rädd och vågade inte släcka lampan, så både den och radion stod på när jag skulle gå och lägga mig
Genom drogerna kom Sirpas tidigare intresse för horoskop att fördjupas alltmer.
– Jag blev helt bunden av stjärntydningar och spådomar, och undvek alla sådana som var födda i ”fel stjärntecken”. Även detta är en del av andevärlden.
Sirpa rökte ibland ihop med en väninna, men inte ens där fick hon vara helt ifred. I hennes soffa mötte Sirpa demonernas herre. En annan gång när hon lyssnade på Rolling Stones hamnade hon i extas och började dansa okontrollerat
– Jag blev rädd och sa till min kompis att jag önskade att Gud fanns.
Men kompisen ruskade bara på huvudet, och sa att hon hellre hade kontakt med djävulen än Gud. Men Sirpas önskan gick i uppfyllelse.
– Gud har skapat oss med en fri vilja, att vi kan gå den väg vi själva önskar. Men den dag vi önskar gå med Gud kommer han oss till mötes.
Gud började sända kristna i Sirpas väg. Ibland gamla bekanta, ibland människor som hon inte träffat tidigare. En dag hemma i Örebro mötte hon gamle haschkompisen Ulf.
– Han berättade att han blivit frälst och nu var fri från drogberoendet. Jag visste inte vad jag skulle säga.
En tid senare blev Sirpas morbror som var periodare frälst. Han gav Sirpa en bok, skriven av Doreen Irvines som hette ”Ur Satan grepp”.
– Genom den insåg jag var mitt liv var på väg, in i en återvändsgränd.

Fick förbön
Sirpa träffade åter Ulf, lärde känna hans vänner och följde med till Betelkyrkan där de var med. Där fick hon förbön.
– När jag gick in i bönerummet började jag skaka, det var en plats som andevärlden inte trivdes i. När Ulf sedan la sin hand på min axel och började tala i tungor, såg jag att något svart for ur mig. Jag trodde jag skulle bli rädd, men istället kom glädje och frid in i mitt hjärta. Där blev jag fri.
Sirpa fick en ny ande i sig, den helige Ande, och genom honom fick hon viljan att leva ett nytt och renare liv.
– Jag upplevde att sex före äktenskapet var synd, mitt behov av att röka och dricka försvann, jag ville inte ens dricka en lättöl. Istället blev jag ”glad i Gud” när jag fick den helige Ande.
Mannen som var far till Sirpas två första barn kunde inte riktigt ta vara på sig själv, allra minst en familj. Hon kom därför att leva som ensamstående mamma, fram till sommaren 1992 då hon träffade Stefan, den man som senare blev hennes make.
De gifte sig och har nu tre barn tillsammans. En tid gick de bibelskola tillsammans. Idag bor de i Kumla och besöker flera kyrkor i stan. De känner sig hemma överallt.
– Vi möter fortfarande prövningar, livet är inte lätt. Men för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Jag blev frälst från mitt gamla liv och önskar inget hellre än att även andra ska ta emot Jesus.
– Drogerna har jag bytt ut mot äkta vara, och i Bibeln finner jag den bästa grunden att bygga mitt liv på. I den lovar Gud att vara med oss, om vi vill det, avslutar Sirpa Petersen.

This entry was posted in Mirakel. Bookmark the permalink.