Hur kunde pocketbibeln nå fram?
Är du ett bönebarn och när det finns någon i din närhet som ber för dig att du ska få möta guds kärlek, då kommer du inte undan.
Jag minns för många år sen när jag levde i kriminalitet och droger och en massa annat skit. Jag bodde i en by utanför Borlänge, jag hade eget hus och nyss fått barn med kvinnan som jag då levde tillsammans med, jag hade egen firma och socialt utåt så såg mitt liv bra ut ekonomiskt så levde jag ett liv i överflöd, men jag levde också ett liv på sidan om av det här livet, ett liv där drogerna flödade och alkoholen hade mig i sitt grepp, jag tackar idag min mamma och pappa som var kristna och som ständigt bad för mig att jag skulle få möta Guds kärlek och bli fri.
En natt hände det, jag hade gått och lagt mig och helt plötsligt väcktes jag av ett starkt ljus som lyste rakt in i sovrummet där jag låg, där här ljuset var så enormt starkt så jag blev helt bländad, men det märkliga var att det här ljuset fyllde mig med kärlek, en kärlek som inte går att förklara med ord, jag kan tänka mig att ungefär så känner ett nyfött barn det när det sitter i sin mammas famn och ser in i hennes ögon, och någonstans inom mig var det något som sa att, det är Gud som söker mig.
Men dagen efter så försökte jag hela tiden att bortförklara allt, med att det var hallucinationer, jag hade ju knappt sovit något på flera dygn, jag gick ju på amfetamin. Men det stämde inte, hur kunde det finnas sådan kärlek i det här ljuset, hur kunde det här ljuset nå mitt inre, hur kunde jag känna mig så älskad?
Ingen bortförklaring jag hade fick jag att stämma, jag förstod någonstans att det var en Gud som sökte mig, men jag gjorde allt för att slå bort det här ljuset, och jag ville ändå mindre tro att det skulle vara någon Gud.
Jag sa nej till den här upplevelsen, jag förnekade helt att det skulle vara Gud – trots att jag inom visste att det var Gud som sökte mig. Sen efter den här upplevelsen så blev ingenting sig likt, allt började gå utför, alla mina kriminella affärer kraschade, mitt liv med min familj kraschade, precis allt som jag byggt upp försvann och det gick fort, inom loppet av några månader så hade jag mist allt, precis allt.
Hela tiden så malde det här ljuset och den kärlek som fanns i det, inom mig, mitt liv efter allt det här som jag nu förlorat blev inget liv, mitt missbruk av droger och alkohol skenade iväg, jag åkte in och ut på psyk och häkten och jag blev fruktansvärt våldsam, jag blev en väldigt trasig farlig människa som var fylld av hat mot allt och alla, men en dag mitt i alltet här kaoset och jag satt i häktet i Falun, så hände något märkligt igen.
Jag satt häktad med restriktioner (viket innebär att man inte får se på tv och inte läsa dagstidningar). Det fanns en bokvagn utanför cellen där man kunde låna böcker och läsa, där lånade jag några böcker och där fanns en liten pocketbibel som av någon anledning följde med in i cellen.
Där inne i cellen låg den här lilla pocketbibeln.
En dag så låg jag tittade på den och tog i den och började bläddra i den. På första sidan i den här lilla pocketbibeln, så stod det nåt märkligt, nåt som gjorde mig helt stum och försatte mig nästan i en chock… Det stod ”Till min son Kjell Nordkvist, var du än är så är den här boken till dig, från din pappa Olle Nordkvist.”
Det märkliga var också att min pappa dog ett år innan den här dagen. Hur hade bibeln kommit dit? Hur kunde helt plötsligt jag få den här lilla pocketbibeln i mina händer i en cell i ett häkte ett år efter hans död? Åter igen kom den här bilden av det ljuset som lyste in igen fönstret tillbaka inom mig men det var som om jag var blind, jag ville inte erkänna att det fanns någon Gud.
Sedan släpptes jag ur häktet och kom ut och fortsatte mitt liv med droger och hat. Sedan en dag så satt jag inlåst på Säters mentalsjukhus och ville gå ut på en rastgård som fanns där för att få luft. Det var en dimmig dag och det småregnade och när jag kom ut på rastgården, så mötte mig något märkligt igen… ett starkt ljus lyste genom molnen rakt ner i en buske framför mig, och jag gick dit och tittade… mitt i ljuset där det lyste ner i busken, där låg en liten pocketbibel, en likadan som i häktet.
Återigen påmindes jag om det här ljuset som jag såg den där natten för ett år sedan men återigen så skrek jag, jag vill inte ha med någon Gud att göra, det finns ingen Gud försökte jag intala mig själv, det här hände 1986-1987.
Det här är bara en liten del av allt det som jag gått igenom och fått möta men för åtta år sedan, då kunde jag inte längre fly från det här ljuset, då tog jag emot den här kärleken från Gud och idag har jag ett totalt förvandlar liv.
Pappa bad för mig att jag, skulle få möta Jesus och det fick jag, visst det tog en massa år, men jag fick möta Jesus och fick ta emot den här kärleken till slut.
Källa: flammor.com