
Under ett par års tid blev Maria Johanssons hörsel allt sämre.
Känselhåren i örat bröts av och överläkaren berättade att hon inom ett
par år skulle bli helt döv. Men för drygt två månader sedan ändrades
allt. Efter en förbönsstund fick Maria sin hörsel tillbaka.
– Audionomen sade: Vi kan inte förklara vad det är som har hänt, det måste ha skett ett mirakel”, berättar Maria.
Det var mörkrädsla som först fick Maria att söka sig till Gud.
19 år gammal hade hon flyttat hemifrån för att gå en frisörutbildning, men hon var mörkrädd och tyckte det var jobbigt.
– Jag hittade ett Nya Testamente från Gideoniterna som mamma hade
skickat med mig, trots att hon inte var troende. Jag började läsa i
Johannesevangeliet och kände att det var något speciellt med det jag
läste. Jag började tro på det som stod och jag började be till Gud. En
tid senare, på en kristen konsert, bestämde hon sig för att följa Jesus.
– Jag fick vara med om fantastiska saker. Bland annat fick jag se mig
själv ligga i en stor hand på kvällen. All rädsla för mörker bara
försvann.
All smärta försvann
Maria träffade sin man Peter. De har idag varit gifta i 31 år och har sex barn. Sedan många år tillbaka bor familjen i Flen.
För femton år sedan fick Maria besvär med sin rygg. Överläkaren
berättade att tre kotor nästan var komprimerade och att en disk klämde.
– Han berättade att jag inte skulle kunna bli bra, utan tvärtom allt
stelare i ryggen. Jag gick på mycket smärtstillande tabletter och kunde
inte sova på nätterna. Men så fick jag förbön – och blev frisk. All
smärta bara försvann. På Mors dag fick jag löparskor och började
springa, jag som knappt hade kunnat gå.
Känselhår bröts sönder
För fyra år sedan började Maria höra dåligt. Hon gjorde hörseltest på
vårdcentralen och fick remiss till en audionom på sjukhuset i
Katrineholm. Undersökningen visade att Maria hade en lätt
hörselnedsättning.
– I januari 2013 fick jag två hörapparater och de fungerade ganska bra till en början.
Audionomen planerade för ett nytt test efter fem år, men redan efter ett
halvår var Maria tillbaka, för hörseln hade försämrats rejält.
I maj 2014 fick Maria träffa överläkaren. En skrivtolk hade anlitats och Maria hade blivit ombedd att ta med sig en anhörig.
– Överläkaren berättade att känselhåren i snäckan, som fångar upp ljud,
bryts sönder och faller av, alldeles för snabbt. Eftersom man inte får
några nya känselhår så blir det en permanent skada när håren väl har
trillat av.
Skulle bli helt döv
– Överläkaren undrade om jag visste vad ett cochlea implantat var för
något. Det visste jag mycket väl eftersom min svärfar har ett sådant,
men att det inte har fungerat så bra för honom. Genom en operation
förstärks ljudet på ett konstgjort sätt.
– Läkaren ville att jag skulle anmäla mig till operation innan det blev
för sent. När jag frågade vad hon menade med försent svarade hon: ”Ja,
innan du tappar din hörsel helt.” Och så berättade hon att jag skulle
komma att bli helt döv inom ett par år.
En dröm från ovan
För Maria kom beskedet som en chock.
– Jag hade inte en tanke på att jag kunde förlora hörseln helt. Det var
helt overkligt! Jag var ju bara 50 år, och det var väl alldeles för
tidigt att tappa hörseln?
Bara några dagar efter beskedet fick Maria en dröm.
– Det var som en detaljerad film, väldigt ljus och enkel. Jag gick till
sjukhuset och knackade på hos audionomen. Jag berättade att jag hade
kommit för att lämna tillbaka något och så gav jag audionomen mina
hörapparater.
Maria upplevde att det var Gud som ville säga något, och hon bestämde sig för att inte göra operationen, utan lita på Gud.
Desperat rop till Gud
Maria hade fått förbön i sin församling många gånger. Det var något hon
kände sig buren av. Men hörseln blev inte bättre, snarare sämre.
– När man inte hör så missar man så mycket. Jag hade bara 20 procents
hörsel kvar på båda öronen. Trots hörapparater och andra hjälpmedel
kunde jag bara höra vartannat ord i predikan och kunde inte följa med.
Jag kunde inte längre prata med barnen i telefon och jag märkte att de
allt mer vände sig till min man, eftersom det blev för jobbigt att prata
med mig.
Den 20 augusti i år var det födelsedagsfirande hemma hos Maria. Alla barnen med respektive kom och det blev ganska stimmigt.
– Det var så jobbigt för jag kunde inte höra vad de sade. Efter ett tag gick jag undan och grät.
– Veckan innan hade jag ropat till Gud och sagt: ”Nu går det inte längre! Nu måste du göra något!” Jag var desperat.
Ett möte med Jesus
Nästa morgon, söndagen den 21 augusti, vaknade Maria med svår huvudvärk.
Hon var deppig och ville för en gångs skull inte åka till kyrkan. Men
till sist kom hon iväg i alla fall. Abbi och Per Åkvist var på besök i
församlingen. Maria uppfattade bara kärnan i vad de sade, men när de
bjöd fram till förbön knuffade hennes man till henne och sonen uppmanade
henne också att gå fram.
– Jag gick fram till Abbi, berättade om mina problem och vad överläkaren
hade sagt. Jag tog ut hörapparaterna och så började hon be. Jag hörde
inte vad hon sade, men jag kände frid.
– Sedan började Per be för mig. Jag kände en sådan gudsnärvaro att jag
föll till marken och jag såg Jesus för mina inre ögon. När jag slog upp
ögonen hörde jag ingenting, men Per och Abbi bad en gång till och i
efterhand fick jag veta att de sade att de skulle be bort all fruktan.
– För min del kändes det som om någon lagt ett varmt täcke på mig. Det kändes så bra.
Efter en stund klev Maria upp och satte sig med hörapparaterna i
händerna. Hon hörde ingenting, men var glad för att hon fått ett möte
med Jesus.
Hör vartenda ord
– När lovsången drar igång kommer jag på att jag faktiskt hör vad de
sjunger. Utan hörapparater borde jag inte kunna höra ett enda ord. Jag
tittar på texten på skärmen och tänker att jag kanske inbillar mig. Men
så kommer pastorn fram och ska avsluta mötet, och jag hör vartenda ord
han säger! Det är som att sticka upp huvudet ovanför vattenytan.
Plötsligt bara hör jag allting. Så jag avbryter pastorn och säger högt
och tydligt: ”Daniel, jag hör dig! Fast hörapparaterna inte är i”.
– Det blir lite tumult. Min man och dotter börjar storgråta, min son
bara skrattar. Allt är helt overkligt. Men undret har skett. Jag kan
höra!
En av de första saker Maria gör är att ringa till sina barn, efter ett
och ett halvt år då hon inte kunnat prata i telefon. Och när hon kom hem
på kvällen kunde hon inte sova för alla ljud. Magen som kurrade, en
fluga som snurrade och mannen som snarkade.
Ny undersökning
Några dagar senare ringde Maria till sjukhuset för att beställa tid för hörseltest.
– De undrade om det blivit sämre men jag svarade: ”Det här låter
jättekonstigt, men jag har inte kunnat prata i telefon tidigare. Jag är
kristen och jag har varit på gudstjänst och fått förbön. Jag hör utan
hörapparat nu.” Det blev alldeles tyst i luren.
Den nionde september var Maria tillbaka hos sin audionom på sjukhuset.
– Jag märkte att det nog hade pratats om mig en del på sjukhuset, men
audionomen gjorde en väldigt noggrann hörselundersökning. Efteråt bad
hon mig titta på dataskärmen. Hon visade mig resultatet från senaste
testet i maj och jämförde med det nya testet.
– Hon visade att jag nu låg helt på normalvärdena och konstaterade att
jag inte längre behövde någon hörapparat. Och så sade hon: ”Vi kan inte
förklara vad det är som har hänt, det måste ha skett ett mirakel”.
Tacksam till Gud
Marias liv har förändrats totalt. Hon kan kommunicera med människor runt omkring på ett helt annat sätt.
– Jag är så oerhört tacksam till Gud. Tänkt att han helade mig – en gång till. Trots att jag inte alls förtjänar det.
– Jag vill så gärna att människor som är sjuka ska förstå att det inte är något speciellt med mig. Helande är något som är tillgängligt för alla, för Jesus har redan gjort det. Och Gud är så god!
Källa: Jesus.se