Micke blev fri från panikångest

Micke Fhinn bestämde sig redan i tonåren för att tro på Jesus. Ändå tog det många år innan han helt och fullt vågade överlämna sig åt Gud. Som 20-åring led han av panikångest, tills ett möte med Gud förvandlade hans liv och gjorde lovsången central. – Jag upplevde hur vågor av kärlek sköljde över mig. Det som jag djupast hade längtat efter blev verklighet. Då förstod jag att jag verkligen är älskad av Jesus för min egen skull.

Micke Fhinn växte upp i Insjön tillsammans med sina föräldrar och en yngre syster. Han sysslade med många olika sporter. Under mellanstadiet spelade han både gitarr och piano.
– Inga av mina föräldrar höll på med musik, men farfar sjöng i kör och jag minns honom som ständigt sjungande.
Något som präglade Mickes uppväxt var en känsla av att han måste hävda sig. Att han var väldigt kort till växten kanske bidrog lite till mindervärdeskomplexen, tror han.
– Jag kände en press att leva upp till min pappas standard när det gällde ishockey. Samtidigt var jag känslig för vad folk sa och tyckte om mig. Jag behövde hävda mig och var på min vakt.
Hemma var det ofta spänt och bråkigt, berättar han. Micke fick mycket kärlek från sina föräldrar, men det var inte ofta de kom överens.
– Jag minns det som väldigt påfrestande och jag var ofta nervös för att de skulle bråka.

Bestämde sig för att följa Jesus
I mellanstadiet började Micke i scouterna. Redan vid första andakten kände han att det var något speciellt med Jesus. Tidigare hade Micke gått i söndagsskolan i Missionskyrkan och han minns det som väldigt härligt.
– Jag kommer också ihåg bibelberättelser som farmor brukade läsa för mig. Varje gång blev jag varm om hjärtat.
Micke hade vid tidiga tonår existentiella funderingar. Många gånger tänkte han på vad som skulle hända när livet på jorden var över.
– I takt med att jag fick fler vänner som var kristna började jag intensivt fundera över detta med tro. Det ledde till att jag bestämde mig för att följa Jesus och döptes när jag var 15 år.
Ändå skulle det ta många år innan Micke helt och fullt vågade överlämna sig och sitt liv till Jesus.
– Det dröjde länge innan jag fick uppleva Guds kärlek och frid på ett påtagligt sätt, säger han.
Vid 18 års ålder fick Micke körtelfeber som satt i till och från i flera år. Under den perioden slutade han spela ishockey.
– Nu började jag intressera mig mer för musik igen. I kyrkan var det några grabbar som ville starta ett band och de behövde en basist. Det är bland det bästa jag gjort.
Han kände med en gång att musiken var något som han ville hålla på med. Det var också då han började skriva sånger. Efter en tid sökte Micke till en musikfolkhögskola i Stockholm.

Drabbades av panikångest
I samma veva kom oro, inre stress och obearbetade händelser i uppväxten upp till ytan. En kväll när Micke låg och oroade sig över sitt liv, började hjärtat banka och han fick svårt att andas. Hans föräldrar körde honom till akuten och de tog en massa prover.
– Allt visade sig vara normalt, men för mig var det den värsta dagen i mitt liv. Tiden som följde efter fick jag mer och mer oro och ångest. Jag fick svårt att sova, problem med magen, ont i kroppen och det kändes som om hela systemet var i olag.
Micke åkte ner till Stockholm för att börja utbildningen, men fick vända hem några timmar senare. Efter några veckor bad han till Jesus om hjälp och åkte ner igen och började skolan.
– Det var en tuff tid, men också bra på olika sätt. Under flera år levde jag med fysisk och psykisk svaghet och oro över om jag hade någon farlig sjukdom.
Efter folkhögskolan flyttade han till Gävle och började som ungdomsledare i Baptistkyrkan. Till slut fick han flytta tillbaka hem till föräldrarna på grund av stora problem med magen och för att han inte klarade att bo själv.

Upplevde Guds frid och kärlek
– Jag var totalt uppgiven och anklagade Gud. Trots att jag arbetat för honom i kyrkan blev jag inte helad, vilket kändes orättvist. Jag låg på nätterna och ropade till Gud att komma till min räddning.
En kväll under bön blev han påmind om att han bara sökte Gud för helande istället för att söka honom för hans egen skull.
– Jag längtade efter den frid och kärlek som många berättade om, men som jag själv inte riktigt upplevt. Varför kunde Gud inte ge mig frid i hjärtat? Det var då jag förstod att jag inte hade överlämnat mig helt till honom.
Han sa att oavsett vad som hände, ville han ge sitt liv till Jesus. Senare samma kväll var Micke ombedd att sjunga på ett stort möte på midsommarafton.
– Trots att jag inte kände att jag orkade bad jag: Herre jag vill tjäna dig, ge mig kraft att få sjunga till din ära. Jag var genomsvettig när jag sjöng sången jag några dagar innan hade skrivit klart: ”Gud I din sanning vill jag va, ge mig kraften här är jag”. Det var den första sången som jag skrev som var riktad till Gud istället för att handla om honom.
Efter gudstjänsten kom det fram en ung kille och undrade om han fick be för Micke. Helt plötsligt började han att tala ut ord om hur hans liv varit och skulle bli.
– Jag upplevde hur vågor av kärlek sköljde över mig om och om igen. Det som jag djupast hade längtat efter, att känna djup frid, blev verklighet. Denna kväll förvandlade mig och jag förstod att jag verkligen var älskad av Jesus för min egen skull. Jag blev inte fysiskt helad den kvällen, men det skedde ett helande på djupet av mitt hjärta.

Kärleksrelation
Det var ur detta gudsmöte 1990 som lovsången verkligen väcktes till liv i Micke. Hans hjärta fylldes av kärlek till Jesus.
– Till en början kände jag att de sånger jag fick, var ett sätt att umgås med Gud. Snart förstod jag att det var något jag skulle dela. Jag ville ägna mitt liv åt att sjunga sånger till Guds ära.
När Micke började leda lovsång i församlingen i Insjön fick han bekräftelse på att lovsång var något som låg på Guds hjärta för honom.
– Till en början var jag osäker och sångerna jag skrev var på en basal nivå. Men jag upplevde Guds ledning och närvaro i det jag gjorde och fick mer frimodighet.
Han flyttade åter till Stockholm för att gå Vineyards nystartade lärjungaskola och är oerhört tacksam till Gud för detta. Efter skolan gick Micke med i församlingen. Ted Jeans som var församlingens lovsångspastor, blev en stor förebild. Totalt var Micke verksam som lovsångsledare och lovsångspastor i Vineyard under 15 år.
– Lovsång är en kärleksrelation; att älska Jesus och att leva i djup relation med honom. Vi är kallade att tillbe honom, men kan inte enbart tillbe av plikt. Det måste finnas kärlek i botten, poängterar Micke.
– Gud har älskat oss först och gett oss förmågan att nalkas honom genom Jesus. När vi tar emot hans kärlek, när vi ser och förstår vem han är, leder det alltid till tillbedjan, säger han.
– Vi ser och vi tillber. Lovsång är att ta emot och ge kärlek. Jag tänker att det gäller i mitt personliga liv med Gud, i församlingens gemensamma tillbedjan och livet i övrigt. Jag vill leva livet som en tillbedjare. Både gentemot Gud, mig själv och andra människor.
En pastor som bad för Micke för många år sedan sa att oavsett vilket problem du stöter på, kommer svaret alltid att vara lovsång.
– Så har det verkligen varit för mig. Jag har många gånger fått kasta mig på Gud. Han har gång på gång dragit mig upp ur fördärvets grop, gjort mina steg fasta och lagt en ny sång i min mun. Under åren har min fysiska och psykiska hälsa gått upp och ner, men min oro har fått ge vika för Guds helande kärlek. Jag är så tacksam till Jesus för hans ständiga livgivande kraft och närvaro.
Micke har tillsammans med frun Åsa tre söner och arbetar dels som musiklärare, dels som lärare på Dalkarlså folkhögskolas lovsångslinje. Han och Åsa har medverkat på många lovsångsskivor, bland annat inspelningarna från Frizon-festivalen, utöver de egna albumen.
I november 2017 släppte Micke sin senaste skiva, “Härifrån till evigheten”.

Angelica Victorin

Källa: Jesus.se

This entry was posted in Mirakel. Bookmark the permalink.