Sommaren 2014 fick Noomie Börjessson ett starkt möte med Gud som kom att förvandla hela hennes liv. Festandet och jakten på materiella saker, som bara gett henne tomhet i hjärtat, ersattes av en längtan efter Gud och Bibeln. Här berättar hon med egna ord om sin väg till Jesus.
När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag hur Gud
varit med mig och räddat mig många gånger. Hade jag inte haft Jesus som
beskyddare och människor i min närhet som bad för mig hade det gått
illa.
Jag växte upp i en kristen familj, mina föräldrar har alltid haft en
levande tro och litat på Gud även när det ser omöjligt ut mänskligt
sett. Gud har alltid varit i centrum.
Jag hade en mycket stark barnatro. Jag tvivlade inte på att Gud var
stor, mäktig och kunde fixa allt, det var snarare tvärt om. Jag var
övertygad om det för jag fick uppleva med egna ögon hur Gud gjorde det
omöjliga möjligt.
Tron förändrades
Men i tonåren förändrades min tro. Jag trodde fortfarande på Gud men min
syn förändrades och jag blev blind för sanningen, till slut började jag
tvivla på att Jesus var enda vägen till Gud. Jag tyckte kristna –
däribland mina föräldrar – som höll fast vid Bibelns syn på alkohol,
äktenskap, sex, homosexualitet och så vidare var strikta och
gammelmodiga. ”Tiderna förändras”, tänkte jag.
Jag började leva för världen och festade mycket. Detta gjorde mig
olycklig och friden jag haft som liten försvann. Jag försökte ersätta
den friden med annat som alkohol och materiella saker. ”Bara jag får den
väskan eller kan åka på den resan så blir jag lycklig”, tänkte jag. Det
gav mig bara tomhet som jag försökte fylla med ännu mer materiellt, det
gav mig aldrig frid.
Röster i natten
Under denna tid var jag väldigt rädd för mörker och kände mig otrygg,
speciellt på nätterna men också när jag var ensam. Jag kände tydligt hur
atmosfären kunde ändras ibland och bli ”mörk” och kännas ond.
På nätterna började jag höra röster och ibland såg jag konturer av
människor som skuggor gå runt i min lägenhet. En natt öppnades mina ögon
och framför mig svävade ett ansikte i luften. Jag blev förstås väldigt
rädd men trodde först att jag inbillade mig, så jag gnuggade mig i
ögonen flera gånger men det var på riktigt.
Jag visste om den andliga verkligheten och att Jesus var starkare och
stod över alla andra namn, så i panik ropade jag på Jesus och i samma
sekund försvann ansiktet.
Min mamma skickade i samma ögonblick ett sms till mig där hon undrade om
allt var ok. Min mamma brukade inte vara uppe så sent men hon var det
just den natten och hon kände på sig att något var fel med mig. Vi bad
tillsammans och jag upplevde en frid som bara Jesus kan ge.
Kamp om mitt liv
Efter denna upplevelse fick jag upp ögonen för Gud igen men samtidigt
började en kamp. Jag hade mycket svårt att sova och så fort jag somnade
hördes röster, jag kunde se inom mig och höra hur någon gick runt mig.
Detta pågick även på dagtid när jag försökte sova. Jag började lyssna på
lovsång och be till Gud om hjälp.
Under denna tid var jag mycket trött och nedstämd, jag kände ingen
glädje och jag var inte längre mig själv. Samtidigt fick jag mycket
tvångstankar och kunde känna hur någon sa till mig i mitt inre att göra
saker, som att köra av vägen eller skada mig själv. Jag jobbade nätter
och var ensam personal vilket var mycket påfrestande. Till slut kändes
det hopplöst. Jag hade panikattacker och grät nästan konstant i två
veckor.
Mina föräldrar bad mycket för mig, bland annat om ett nytt jobb, men
allt kändes hopplöst. Men ingenting är hopplöst eller omöjligt för Gud.
Jag sa till Gud att jag inte orkar leva så här mer och jag var så nära
på att ge upp när det en morgon ringde på min mobil och jag fick ett
jobb.
Det här jobbet hade allt vi hade bett om, det passade mig perfekt och
det häftiga var att jag inte visste om att jag sökt det. Jag hade heller
ingen utbildning, men Gud gör det omöjliga möjligt!
Attackerna avtog och jag blev mig själv igen. Min tro växte sig starkare
och jag var otroligt tacksam till Gud för det han gjort i mitt liv. Men
jag levde fortfarande för världen och sökte materiell lycka istället
för Gud.
Längtan efter Bibeln
Sommaren 2014 skulle jag ha min första riktiga semester. Jag hade nu
jobbat ett år på jobbet som Gud gav mig. Redan första semesterveckan
fick jag en så stark längtan efter Gud och Bibeln.
I hemlighet letade jag fram min Bibel jag fått i 15-årspresent, Jag
trodde aldrig jag skulle få användning av den så jag lät den ligga
längst ner i en låda hos mina föräldrar och jag hade inte brytt mig om
att ta med den när jag flyttade hemifrån, men nu kände jag att jag bara
måste ha den.
Jag började läsa och Bibeln var inte alls en tråkig gammal bok som jag
trodde, Bibeln blev levande för mig. Jag läste i timmar och kunde inte
få nog av Guds ord. Allt jag kunde tänka på var Jesus och jag kände
sådan otrolig stark frid och glädje som inte går att jämföra med något
annat. Jag fick verkligen uppleva hur Guds frid övergår allt förstånd.
En ny världsbild
Hela min världsbild förändrades och jag fick ett mycket starkt möte med
Gud. Jag förstod nu vem Gud var och att Bibeln är lika sann idag som för
2000 år sedan. Det är inte Gud som förändrats och blivit ”modern” som
jag trodde, utan jag hade skapat mig en egen bild av Gud, en falsk Gud
som inte finns. Det finns bara en Gud och han är densamma igår, idag och
i all evighet.
Nu förstod jag att bara den som tagit emot och bekänt Jesus som sin
Herre kommer till himlen, jag kände sådan otroligt stark nöd. Livet hade
känts meningslöst innan och nu förstod jag meningen.
Det var som om Gud drog bort en gardin från mina ögon, mina ögon
öppnades och jag kunde se och jag såg allt annorlunda. Gud uppenbarade
sanningen för mig och helt plötsligt visste jag saker jag inte förstått
innan.
Ett uppvaknande
I mitt inre kände jag hur Jesus talade till mig och sa: ”Jag kommer
snart, det är sista tiden och du måste ändra ditt liv”. Det blev ett
uppvaknande som förändrade mig totalt. Här lever vi på som vanligt trots
att Jesus kommer snart. Människor går förlorade och vi ser på men gör
ingenting. Varför talar ingen om detta? Varför varnar inte kyrkorna? Det
var några av tankarna som kom. Jag såg på Sverige med stor förtvivlan
och nöd. TV, pengar och materiell lycka har blivit viktigare än Gud.
Jag ville inte längre leva som jag gjort. Jag kände ingen dragning till
alkohol, nöjen och det materiella längre, bara Gud blev viktig för mig.
Jag lade all min lediga tid till att läsa Bibeln och umgås med Gud.
Jesus blev och är Herre i mitt liv.
Jag är så otroligt tacksam att Jesus räddade mig, den trygghet, frid och
glädje Jesus ger skulle jag inte vilja byta mot all rikedom i världen.
Gud har gjort så mycket i mitt liv och jag har fått uppleva på nytt hur
Gud är allsmäktig och gör det omöjliga möjligt. Det är så spännande att
leva med Gud och jag har så mycket att berätta som Gud gjort i mitt liv.
Ta uppdraget på allvar
Jag upplever att vi behöver ta vårt uppdrag på allvar. Gud har visat mig att det inte går att stå med en fot i världen och en i Guds rike. Jesus och endast han måste vara Herre i våra liv.
Svårare tider kommer men vi har ingenting att frukta, vi står under den högstes beskydd. Låt oss fästa blicken mot det som är ovan och se fram emot att vår Herre Jesus Kristus snart kommer tillbaka.
Jag vill också uppmana alla att söka Gud ensam och läsa Bibeln mycket. Det finns så mycket villoläror idag. Tro inte på allt du ser och hör utan pröva det mot ordet. Vi måste värna om det sanna evangeliet så att vi inte faller av. Jesus sa själv att vägen är smal och det är få som finner den. Det är viktiga ord.
Jag vill avsluta med detta bibelord från Johannes första brev 2:15-17:
”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
Källa: Jesus.se