Den stora skökan – Beskriven i Bibeln

Katolska kyrkans eget vittnesbörd.

En medalj från katolska kyrkan vittnar självt om skökan.

Här ovan ses en medalj, en påvlig medalj av påven Leo XII, som framställdes 1825. Återigen framställs den romersk-katolska kyrkan som en kvinna som sitter på jordklotet med en kopp i handen. Inskriptionen på baksidan läser SEDET SUPER UNIVERSUM och förklarar att hennes säte som myndighet är universell, dvs över hela världen.

Vi kan läsa om skökan i Uppenbarelseboken: ”I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt.” Upp.17:4. Detta som ses på medaljen är alltså en slåendelikhet med beskrivningen i Uppenbarelseboken.

Längst ner på denna artikel ser vi två bilder i jämförelse med medaljen och en illustration av skökan i Upp.

Som man alltså beskriver medaljen är som vi citeradeSEDET SUPER UNIVERSUM och förklarar att hennes säte som myndighet är universell, dvs över hela världen.

Då läser vi första versen i detta kapitel om skökan: ”Kom, skall jag visa dig domen över den stora skökan som tronar på många vatten.” Upp. 17:1.

Beskrivningen att hon ”tronar på många vatten,” får sin förklaring i Upp. 17:15: ”Vattnen, som du såg, där skökan tronar, de är folk och människoskaror.” Så tecknas denna bild av en kyrka som har en världsvid förgrening. Katolska kyrkan benämner sig f. ö. som Världskyrkan.

Katolska kyrkan har också på annat sätt påvisat att man betraktar sig som Världskyrkan.

”Jordens kungar har bedrivet otukt med henne, och dess innevånare har blivit berusade av hennes otukts vin.” Upp. 17.2.

Här förklaras att världslig makt var kopplad till skökan. Det är något som är fjärran från vad Jesus har tänkt. Han säger ju: ”Men nu är mitt rike inte av den här världen.” Joh. 18:36.

Inte desto mindre har kyrkor varit förbundna med politisk makt och inte minst den katolska kyrkan. Det var också genom den allians som skedde med kejsaren Konstantin och kyrkan i Rom, som det hela började. År 323 upphöjde han kristendomen till statsreligion. Den katolska kyrkan i Rom blev då den första kyrka som kom in under statens beskydd.

Det var egentligen ett olyckligt steg så till vida att kyrkan blev beroende av staten. Detta har medfört mycket av kompromisser och avfall, såväl för den katolska kyrkan som alla andra kyrkor som i dess spår varit förbundna med politisk makt och statsunderstöd.

Då Konstantin gjorde den katolska kyrkan till statsreligion så var det endast denna kyrka som omfattades av de ”förmåner” som han erbjöd, inte andra kristna utanför denna kyrka. Den levande kristendomen, som inte var allierad med staten, levde vidare som en fri och oberoende församling.

Genom att Konstantin gynnade den katolska kyrkan så krävde han lydnad i gengäld. Den katolska kyrkan gick Konstantin till mötes, en skökokyrka som var trolös fick sin början.  Den vill vara världens vän. Den såg bort ifrån orden:  ”Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är finendeskap mot Gud?” Jak. 4:4. Den glömde också att Bibeln säger:  ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror.” 2 Kor. 6:14.

Vi kan också läsa i Upp.17:2 att: ”dess innevånare har blivit berusade av hennes otukts vin.”

Det är ganska talande att konungarnas ”innevånare” här omnämns. Det som är så betecknande för såväl den katolska kyrkan som andra statskyrkosystem är att man har trott sig kristna ländernas innevånare genom ett barndop. Detta har resulterat i en namnkristendom av en ofattbar omfattning.

Istället för att ge folket det budskap som enligt Bibeln talar om omvändelse och pånyttfödelse, har man genom barndopet och att det är frälsning i detta, istället gjort många immuna mot ett omvändelsebudskap. Risken är att man slår sig till ro med detta dop, utan att komma fram till ett levande kristet liv.

Det stod här att innevånarna ”blivit berusade.” När man är berusad kan man inte uppfatta verkligheten helt klart. Tyvärr har många fått ett dunkelt medvetande för behovet av en omvändelse och levande personlig tro. Vi är dock väl medvetna om att det finns djupt troende också i detta sammanhang, men vi måste ändå varna för det som Bibeln varnar för – den skökokristendom som är profetiskt tecknad i bibelordet.

När man med ögonen kan se hur beskrivning stämmer överens med skökan i Upp. borde det väl vara uppenbart. Vad mer behöver vi för vittnesbörd?


Holger Nilsson

Källa: Flammor.com

This entry was posted in Profetior. Bookmark the permalink.