Det här är fantastiskt – jag lever idag!

Jag har varit nykter i tre år och det är ett bönesvar. Jag hittade en anteckning som jag skrivit dagarna innan jag blev nykter, det stod ”Gud hjälp mig!”

Som liten blev jag mycket lämnad ensam, även om jag hade en väldigt kärleksfull uppväxt så jobbade mina föräldrar mycket, jag blev lämnad ensam. Det ledde till att jag började söka uppmärksamhet på andra sätt, jag tog destruktiva val.

Jag sökte genvägar genom livet och till slut så hittade jag drogerna. Det började lätt och växte sig tyngre väldigt snabbt. Livet handlade till slut om jagandet av substanser. De här drogerna ledde till flera år av mörker. Jag var nere på min botten.

Jag hade försökt på olika sätt att bli nykter. Jag hade sökt hjälp men inget av det hade fungerat. Jag hade en öppenvård, en behandlare som följde mig under den här perioden. Hon gav mig en dag en adress, jag gick till den här adressen samma dag. Det var mitt första tolvstegsmöte.

Jag blev vägledd av något som kallas sponsor i tolvstegsgemenskapen. Det är en person som gått före mig och skrivit de här tolv stegen. Jag tyckte att den här kvinnan alltid kom med så visa råd och jag förstod inte vart hon fick allting ifrån så en dag frågade jag henne; ”Vad får du allting ifrån, jag vill ha mer!”. Några dagar efter det fick jag en present, i den här presenten låg min första Bibel ”Det Nya Testamentet”. På första sidan stod det; ”Till Carro! Jag vill ha mer.” och mer har jag verkligen fått.

I tolvstegsgemenskapen kom jag till tro på att det finns en kraft som är starkare än mig, men det var inte förrän jag kom till kyrkan för cirka ett år sedan som jag förstod att det var Jesus som hade hjälp mig och det har alltid varit Jesus som har hjälpt mig.

Jag skulle inte vilja leva mitt liv utan de kristna vännerna som jag har runt mig idag. Det är människor jag kan fråga, det är människor jag kan luta mig tillbaka mot och det är människor som vill åt samma håll som jag vill.

Jag är en del av Frälsningsarmén på Kungsholmen. Den känslan jag fick av att kliva igenom de här dörrarna första gången var en känsla av att jag kommit hem. För första gången så har jag kommit hem. Jag har fått ett helt nytt liv. Jag kan inte ens titta mig runt idag och tro att det är sant, att tro att det är på riktigt. Att det är jag som lever det här livet att det är jag som får ha de här människorna runt mig.

Alltså dra mig baklänges! Nyp mig i armen, väck mig! Jag vet inte vad jag ska säga, det här är så mycket mer än vad jag gjort mig förtjänt av. Det här är fantastiskt – Jag lever idag! Tack vare… Jesus!  

Filmat av: Julia Adolfsson

Leave a Reply