Sirpa kom tidigt att gå i söndagsskola, konfirmerades i kyrkan och
kände en längtan att få veta mer när några bekanta döpte sig. Ändå kom
hennes väg till Gud att bli både lång och krokig. – Jag hade inga
kristna vänner att fråga till råds, och de förkunnare jag mötte kunde
inte förklara för mig vad det innebar att bli frälst, säger Sirpa
Petersen.
Året var 1975. Sirpa hade just rökt hasch och slappnade av hemma i
väninnans soffa. Hon väntade nu bara på att lugnet och de positiva
vibbarna skulle infinna sig. Men istället kom en obehaglig känsla över
henne. Sirpa upplevde det som att en stor och ond varelse stod bakom
hennes rygg.
– Jag vände mig om för att se vem det var, men det fanns ingen där.
Först när jag vände mig i soffan såg jag honom inom mig. Han stod med
korslagda armar och betraktade mig, såg mycket kall ut och utstrålade
ondska. Det var djävulen själv.
Sirpa Petersen, eller Salama som hon hette innan hon träffade sin käre Stefan, är född i Finland men uppväxt i Sverige.
– Pappa kom till Sverige 1955 för att tjäna ihop pengar till en ny
speedwaycykel. Han tävlade, var duktig i sporten och kammade hem en del
pokaler.
Men när han träffade Sirpas mamma, övertalade hon honom att sluta med
den i hennes tycke, farliga sporten. De gifte sig, och under en kort tid
i hemlandet föddes Sirpa. Familjen återvände till Örebro där fadern
fick arbete på pappersbruket i Örebro.
– Vi umgicks nästan bara med finska invandrade, de flesta av mina lekkamrater var också finska barn.
Bara i ett fall deltog Sirpa och hennes kompisar i ett helsvenskt
sammanhang. Alla ungar gick i Almby missionsförsamlings söndagsskola.
– Där fick jag min första bibel, en svart bok med guldkant. Men
söndagsskolföreståndaren uttalade vid utdelningen mitt namn fel, vilket
alla skrattade åt utom jag.
Skolvärlden gick på samma våglängd. Det var på den här tiden
kristendomskunskap fortfarande var ett viktigt ämne på schemat, och
barnens skoldagar alltid började med psalmsång och bön. Hemifrån fanns
dock inget stöd för kristen tro, ingen av Sirpas föräldrar var personlig
bekännande kristna. Ändå lärde de henne att be aftonbön.
– Mormor var i sin ungdom intresserad av spiritism och fick förutsagt
att hon skulle dö i en viss ålder, vilket hon sedan också gjorde i en
bilolycka.
”Anden i glaset”
Sirpa höll sig därför i bakgrunden när hennes kompisar började syssla med ”anden i glaset”
– Inom mig förstod jag att det var farligt. Tjejerna blev efterhand
också allt räddare ju mer de höll på med det. En av dem fick reda på hon
skulle dö vid 30 års ålder. Jag vet att hon gifte sig och bosatte sig i
Jugoslavien, just där som kriget sedan bröt ut. Jag vet inte om hon
lever i dag.
Efter skolan utbildade Sirpa sig till apotekstekniker, och sökte som
sådan jobb i Finland. Men arbetsgivaren kastade lott om de sökande och
tog en annan. Så Sirpa återvände till Sverige.
– Pappa som gärna ville flytta tillbaka till Finland hade velat ha mig
där. Men jag kände att jag nog var mer svensk än finsk i alla fall. Och
nu känner jag mig, tack och lov, enbart som en himmelsk medborgare.
Rökte hasch
Det blev istället i Karlskoga Sirpa fick göra sin första praktik, och det var även där hon kom i dåligt sällskap.
– Jag kände ju ingen där men ville väldigt gärna ha gemenskap. Så jag började umgås med några som rökte hasch.
Nyfikenheten för droger tog över mer och mer, och snart prövade Sirpa
både på amfetamin och sniffning. Men drogmissbruket hade negativa sidor
– Droger öppnar snabbt upp för den onda andevärlden. I mitt rum hemma
upplevde jag att det stod en varelse i trappan som ville mig illa. Jag
var rädd och vågade inte släcka lampan, så både den och radion stod på
när jag skulle gå och lägga mig
Genom drogerna kom Sirpas tidigare intresse för horoskop att fördjupas alltmer.
– Jag blev helt bunden av stjärntydningar och spådomar, och undvek alla
sådana som var födda i ”fel stjärntecken”. Även detta är en del av
andevärlden.
Sirpa rökte ibland ihop med en väninna, men inte ens där fick hon vara
helt ifred. I hennes soffa mötte Sirpa demonernas herre. En annan gång
när hon lyssnade på Rolling Stones hamnade hon i extas och började dansa
okontrollerat
– Jag blev rädd och sa till min kompis att jag önskade att Gud fanns.
Men kompisen ruskade bara på huvudet, och sa att hon hellre hade kontakt
med djävulen än Gud. Men Sirpas önskan gick i uppfyllelse.
– Gud har skapat oss med en fri vilja, att vi kan gå den väg vi själva
önskar. Men den dag vi önskar gå med Gud kommer han oss till mötes.
Gud började sända kristna i Sirpas väg. Ibland gamla bekanta, ibland
människor som hon inte träffat tidigare. En dag hemma i Örebro mötte hon
gamle haschkompisen Ulf.
– Han berättade att han blivit frälst och nu var fri från drogberoendet. Jag visste inte vad jag skulle säga.
En tid senare blev Sirpas morbror som var periodare frälst. Han gav
Sirpa en bok, skriven av Doreen Irvines som hette ”Ur Satan grepp”.
– Genom den insåg jag var mitt liv var på väg, in i en återvändsgränd.
Fick förbön
Sirpa träffade åter Ulf, lärde känna hans vänner och följde med till Betelkyrkan där de var med. Där fick hon förbön.
– När jag gick in i bönerummet började jag skaka, det var en plats som
andevärlden inte trivdes i. När Ulf sedan la sin hand på min axel och
började tala i tungor, såg jag att något svart for ur mig. Jag trodde
jag skulle bli rädd, men istället kom glädje och frid in i mitt hjärta.
Där blev jag fri.
Sirpa fick en ny ande i sig, den helige Ande, och genom honom fick hon viljan att leva ett nytt och renare liv.
– Jag upplevde att sex före äktenskapet var synd, mitt behov av att röka
och dricka försvann, jag ville inte ens dricka en lättöl. Istället blev
jag ”glad i Gud” när jag fick den helige Ande.
Mannen som var far till Sirpas två första barn kunde inte riktigt ta
vara på sig själv, allra minst en familj. Hon kom därför att leva som
ensamstående mamma, fram till sommaren 1992 då hon träffade Stefan, den
man som senare blev hennes make.
De gifte sig och har nu tre barn tillsammans. En tid gick de bibelskola
tillsammans. Idag bor de i Kumla och besöker flera kyrkor i stan. De
känner sig hemma överallt.
– Vi möter fortfarande prövningar, livet är inte lätt. Men för den som
älskar Gud samverkar allt till det bästa. Jag blev frälst från mitt
gamla liv och önskar inget hellre än att även andra ska ta emot Jesus.
– Drogerna har jag bytt ut mot äkta vara, och i Bibeln finner jag den
bästa grunden att bygga mitt liv på. I den lovar Gud att vara med oss,
om vi vill det, avslutar Sirpa Petersen.