Efter söndagens Gudstjänst på eftermiddagen brukade pastorn och hans 11-årige son gå ut på stan och dela ut kristna traktater. Det brukade de göra varje söndag. Men denna söndag eftermiddag var speciell för regnet öste ner och det var mycket kallt ute. Ett riktigt ruskväder.
Pojken tog på sig varma kläder och sa som vanligt : “Okej pappa jag är redo.”Hans Pappa frågade, “Redo för vad?””Pappa, vi skall ju gå ut tillsammans och dela ut traktater”.Pappa svarade “Min son, det är mycket kallt ute och regnet öser ner.”Pojken gav sin pappa en förvånad blick och frågade, “Men pappa, går inte människorna till helvetet även om det regnar?”Pappa svarade, “Min son, jag tänker då inte gå ut i det här vädret!”Pojken blev jätteledsen och frågade: “Pappa, snälla kan jag gå?”Hans far tvekade en stund och sa sedan: “Min son, du kan gå. Här har du traktater, var rädd om dig min son.””Tack pappa!” Och plötsligt var han utomhus och ute i regnet.
Denna 11-årige pojke gick ut på gatorna i staden, han gick från dörr till dörr och gav alla han träffade på gatan ett kristet traktat. Efter 2-timmars vandring i regnet var han genomblöt och nerkyld och han hade bara ett traktat kvar. Han stod och väntade i ett gatuhörn och tittade efter någon som han kunde ge traktatet till men gatorna var helt öde. Sedan vände han sig mot det närmaste huset han såg och började gå på trottoaren fram till ytterdörren och ringde på dörrklockan. Han ringde – men ingen svarade. Han ringde igen och igen men ingen svarade. Han väntade men fortfarande inget svar. Till slut tänkte 11-åringen pojke att gå hem men det var något eller någon som stoppade honom. Återigen, vände han sig till dörren och ringde på dörrklockan och knackade högt med knuten hand. Han väntade, det var något som höll kvar honom där på verandan. Han ringde igen, och den här gången dörren öppnades dörren långsamt. En gammal kvinna, som såg mycket sorglig ut, stod i dörren.
Hon frågade mjukt, “Vad kan jag göra för dig, min pojke ?”Med strålande ögon och ett leende som lyser upp hennes värld, sade denna lille pojken, “Frun, jag är ledsen om jag störde dig, men jag vill bara säga att Jesus verkligen älskar dig! Jag kom för att ge dig min allra sista traktat som kommer att berätta allt om Jesus och hans stora kärlek. Han gav henne sitt sista traktat, och vände sig om för att gå.Innan han gick, sade den gamla damen: “Tack, min pojke! Och Gud välsigne dig!”
Följande söndagsmorgon i kyrkan, när Pappa pastorn stod vid talarstolen och Gudstjänsten hade börjat, frågade han:”Är det någon som har ett vittnesbörd eller vill säga något?”På sista bänkraden i kyrka satt en äldre kvinna. Hon reste sig långsamt upp och när hon började tala, strålade hennes ansikte och hennes ögon lyste:”Ingen av er i denna kyrka känner mig. Jag har aldrig varit här förut. Du ser, innan sista söndagen var jag inte kristen. Min man dog flera år sedan och jag är helt ensam i världen. Förra söndagen var en särskilt kall och regnig dag och det var ännu kallare i mitt hjärta… så jag kom till slutet där jag inte längre hade något hopp eller viljan att leva.”Så jag tog ett rep och en stol och besteg trappan till vinden i mitt hem. Jag fäste repet ordentligt i en bjälke i taket, sedan ställde jag mig på stolen och drog den andra änden av repet runt min hals”.
“Jag stod på stolen, så ensam och förtvivlad, jag var på väg att hoppa, när jag plötsligt hör hur högt ringklockan ringer och det skrämde mig. Jag tänkte, jag väntar en stund så kanske den tystnar. Jag väntade och väntade – men ringklockan verkade få starkare och mer påträngande signal och sedan började det också att knacka mycket högt. Så jag tänkte igen, “Vem i hela världen kan detta vara ?! Ingen har någonsin ringt på min dörrklockan eller har frågat efter mig!'”Jag lossade repet från min hals och började gå mot dörren, samtidigt ringde klockan högre och högre. När jag öppnade dörren och tittade, kunde jag knappt tro mina ögon!””Där på min veranda var den mest strålande och änglalik liten pojke jag någonsin hade sett i mitt liv! Hans leende åh, jag kan aldrig beskriva den till dig! Och orden som kom ur hans mun rörde vid mitt hjärta, som hade varit död en lång tid, fick liv när han ropade ut med kerubliknade röst, “Frun, jag kom bara för att säga att Jesus verkligen älskar dig.””Sedan gav han mig detta kristna traktat som jag nu håller i min hand. När den lilla ängeln försvann tillbaka ut i kylan och regnet, stängde jag min dörr och läste långsamt varje ord i detta traktat. Sedan gick jag upp till min vinden och tog bort repet och stolen. Jag behöver dem inte längre.”Du förstår, jag är nu Kungens lyckliga barn. Eftersom adressen till din kyrka står på baksidan av detta traktat, har jag kommit hit för att personligen säga,” Tack till Guds lilla Ängel som kom i sista minuten och på så sätt, skonade min själ från en evighet i helvetet. “Det fanns nu inga torra ögon i kyrkan. Det blev jubelrop och ära till Kung Jesus, ja det blev så starkt fröjderop så det dånade utanför själva takstolarna av byggnaden. Pastorn lämnade talarstolen och gick till främre bänken där den lilla ängeln satt. Han tog sin lilla pojke i sina armar och snyftade okontrollerat.
Det kan finnas någon som hör (läser) detta, som också går igenom en mörk, kall och ensam tid i din själ. Du kan vara en kristen, för vi är inte utan problem, eller så kanske du inte känner till Kungen. Hur som helst, och oavsett problem eller situationer du befinner dig i, och oavsett hur mörkt det kan verka, vill jag du ska veta att jag kom bara för att berätta för dig att,”Jesus verkligen älskar dig!”
Johannes 3: 16-18 Svenska Folkbibeln (SFB)
16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.