F.d. ateist: Att bli kristen förändrade mitt liv i grunden!

Här berättar en före detta ateist om hur han blev kristen efter noggranna efterforskningar. Efter att ha läst argument från ateister, forskare och teologer, kunde han dra slutsatsen att kristendomen har den bästa förklaringen på världens uppkomst och nuvarande situation.

Översättning från engelska av Paulus Eliasson. Available in English here.

Varje historia har en katalysator, en avgörande händelse som påbörjar och leder resten av berättelsen. Jag tror att det är sant även i våra personliga liv.

När jag var 10 år gammal, var denna livsförändrande händelse då min morfar, som jag var väldigt nära, tog sitt liv. Även om jag antagligen hade förmågan att förstå att självmord existerade, var tanken att en person kunde vara så förtvivlad, att man gjorde något sådant, helt främmande för mig.

Än värre var att hans död gjorde att andra familjemedlemmar började tala öppet om familjens historia, vilket ledde till ett uppvaknande inför ondskans verklighet – något som chockerade min barnsliga fantasi.

Mina föräldrar hade gjort ett medvetet val att inte uppfostra mig till någon religion, så jag hade ingen kontext där jag kunde behandla dessa känslor och tankar. Faktum är att första gången jag såg en riktig Bibel antagligen var hos begravningsentreprenören, när jag tog farväl till min morfar som gick bort på ett så tragiskt sätt.

Jag hatade religion

När barndomen gick över i tonåren, började min likgiltighet inför religion förändras till ren fientlighet. Det var som om Gud hade blivit en naturlig måltavla för all kokande ilska jag inte kunde hantera, utan istället började bortförklara.

På den tiden hade jag en väldigt kort och ytlig flört med ockultism och New Age, men vid 16-17 års ålder hade jag utvecklat en fascination för de moderiktiga tankarna hos filosofer som Nietzsche. Då förlorade jag efter ett tag fullständigt mitt intresse för det övernaturliga.

”Religion förhindrade utveckling, rättfärdiggjorde våld, och gav en övernaturlig dimension till galna föreställningar om sexualitet.”

Detta var en tid i mitt liv då jag blev så upptagen av att läsa böcker inom mina intresseområden att jag försummade mitt skolarbete, och mina betyg blev värre på grund av det. Under mitt läsande fann jag vägen till populärvetenskapliga böcker som Richard Dawkins The Blind Watchmaker (1986) och började tycka om vetenskapens iskalla rationalism. Oavsett vilka kval man har inför den naturalistiska världsåskådningen, kan man inte förneka att det finns en charm i dess enkelhet. Universum och de lagar som styr är allt som finns. Allt annat är övertro och hokus pokus. Jag blev väldigt snart en brinnande försvarare av den tanken.

Inte heller hjälpte det att bara några få år senare tog fenomenet Nyateism fart med utgivandet av många böcker. Särskilt Dawkins verkade vara överallt i media, massakrerandes de troendes heliga kor. Eftersom jag redan var van vid att läsa det senaste inom populärvetenskap och materialism, svalde jag allt som Richard Dawkins, Christopher Hitchens och andra skrev.

Deras konfrontativa ateism var först överraskande, men också lockande. Detta var, naturligtvis, i efterdyningarna efter terroristattackerna den 11 september. Om det någonsin varit rätt tid för ett, så att säga, anti-religiöst korståg, var det då. Det gav mig nästan en känsla av mening, som jag hade saknat. Inte bara förnekade jag all religion – jag hatade den. Dess effekter på samhället och människors situation var odiskutabelt dålig. Religion förhindrade utveckling, rättfärdiggjorde våld, och gav en övernaturlig dimension till galna föreställningar om sexualitet. Kort sagt, som Hitchens så berömt argumenterade när han talade om saken: ”Religion förgiftar allt”.

Kan evolutionen förklara livets början?

Evolution genom naturligt urval var en chockerande idé, till och med för en sån som mig, som inte var religiöst uppfostrad. Det är en relativt ny teori i mänsklighetens historia, men den var så rättfram att man undrar varför det tog tusentals år av mänsklig civilisation innan någon kom på den.

Vi visste redan att alla livsformer förändras från en generation till nästa. Vi visste också att viss avkomma var mer framgångsrik i reproduktion. Men på något sätt hade det undgått mänskligheten att sätta ihop de två faktorerna som en förklaring på mångfalden av livsformer. Min förvåning över att möta denna tanke, gav till stor del bränsle åt min tro på vetenskaplig materialism. Som Dawkins själv uttryckte det, gjorde Darwin det möjligt att vara en intellektuellt tillfredsställd ateist.

”Varför existerar universum, eller någonting, över huvud taget?”

Men min växande självsäkerhet mötte på stor patrull då jag fortsatte mina efterforskningar. Jo då, evolution är imponerande – men den har ett väldigt begränsat handlingsområde. Ett av de stora missförstånden som folk ofta har, är att evolutionsteorin kan förklara själva livets uppkomst – men det är inte fallet. Det finns än idag ingenting som ens liknar en sannolik modell för livets uppkomst ur icke levande materia.

Jag lyckades dock ignorera detta. Evolutionsteorin var trots allt revolutionerande, och hade legat dold för oss i tusentals år. Kanske en förklaring på livets uppkomst var något som vetenskapen skulle kunna finna? Vi vet ju att livet bara är komplicerade kemiska reaktioner, eller hur? Så gick tankarna. Men detta var småsaker i jämförelse med den fråga som jag aldrig riktigt kunde undertrycka och som till slut krossade min trygghet i ateismen: ”Varför existerar universum, eller någonting, över huvud taget?”

Otillfredsställande svar

Kosmologi var, för all del, ett spännande ämne. Men där fann jag svaren mycket mindre tillfredställande än någonting jag hade hört från biologer. Ett vanligt påstående, till exempel, är att den sammanlagda energin i universum är noll, därför att positiv kinetisk energi nollas ut av negativ gravitations-energi (så vitt vi vet nu i alla fall). Men ”noll” behöver ju inte komma någonstans ifrån, eller hur? Detta är ett tydligt exempel på ekvivokation, som om jag skulle säga ”jag har ingenting på mitt bankkonto” om jag har en perfekt balans mellan kredit och debit, och sedan säga att jag inte behöver förklara någon av de transaktioner jag har gjort (jag är ganska säker på att skattemyndigheterna inte går med på den logiken).

Det finns också ett påstående om att ”orsaken” till universum inte behövs, därför att kvantmekanik i grunden är icke-kausal. Det låter förvirrande, något kvantmekanik onekligen är, men det tar det behövs inte mycket studerande av kvantmekanik för att förstå att teorin om ”icke-kausalitet” bygger på kausala relationer, inte bara deterministiska sådana. Och så finns naturligtvis den irriterande frågan om varför vi över huvud taget lever i ett universum som styrs av kvantmekanik…

En annan avgörande händelse var när Stephen Hawkings bok The Grand Design (2010) kom ut till stort ståhej. Då jag hörde att en av de mest strålande nu levande vetenskapsmännen nu skulle förklara varför universum inte behövde Gud eller någon övernaturlig förklaring, läste jag upprymd boken – och såg fram emot att få mina tvivel lugnade.

Det som hände var det motsatta. Boken blev bland annat berömd för sitt pinsamma nonsens-påstående att ”eftersom gravitationslagen finns, kan och kommer universum skapa sig själv från ingenting.” Att det är rappakalja borde vara tydligt även för en 10-åring.

Dessutom var det själva uppfinningsrikedomen i Hawkings specifika scenario, där han i grund och botten populariserade olika idéer på det spekulativa området kvant-kosmologi. Boken grundade sig på påståenden om multiversum, evig inflation, M-teori också vidare, för vilka vi för närvarande har noll bevis, och som många kända vetenskapspersoner (som Peter Woit) anklagar för att vara omöjliga att bekräfta eller motbevisa. Det visade inte bara en dubbelstandard när det gäller beviskrav, utan det var också väldigt tydligt att Hawking bara undvek frågan, snarare än att besvara den.

Tyler läste många böcker i sitt sökande efter svar. Foto: Adobe Stock.

Från ateism till agnosticism

Från den tiden förändrades min ateism till en slags icke-bunden agnosticism. Det var ganska nyligen som jag verkligen började återvända till denna undran och frågade mig själv: ”Vad har jag missat?” Till slut ledde mig denna nya efterforskning till Aquinas, Leibniz, Anselm och andra framstående personer i den klassiska teistiska traditionen.

Precis som fallet var med evolutionen, var det en chockerande uppenbarelse att de flesta populära ateisterna argumenterar mot en Gud som dessa teologer inte hade känt igen. Att likna Gud med flygande spaghetti-monster, eller en osynlig tekanna i kretslopp runt Mars, hade för dem inte bara varit blasfemi – det hade varit fullständigt oförståeligt.

Gud är inte, och kan inte vara, någonting som hör till den här världen eller en del av händelsekedjan som vi observerar i kosmos. Gudomlig aseitet, gudomlig enkelhet, gudomlig oföränderlighet, och liknande – är egenskaper som följer på det faktum att Gud är ett nödvändigt väsen, och faktiskt orsaken till alltings existens. Då jag behandlade dessa kosmologiska frågor, lade jag i min naivitet inte märke till att jag aldrig mötte en förklaring på hur en metafysisk punkt, en slutlig förklaring, kunde se ut. En av många bra böcker som jag vill rekommendera i det ämnet är The Experience of God av David Bentley Hart.

Uppstod Jesus?

Trots att jag vid denna tidpunkt hade kommit fram till att teism var bättre än ateism när det gällde att förklara de problem som hade bekymrat mig, var jag fortfarande inte en kristen. Argumenten från filosofin och naturteologin är fantastiska, men de leder bara till filosofernas sterila gud. Platon och Aristoteles gud är inte nödvändigtvis den samme som Abraham, Isak och Jakobs Gud.

”Jesus från Nasaret är precis den han sa att han var: Kungarnas Kung, Herrarnas Herre, och Guds unika Son.”

Min första instinkt gick mot philosophia perennis, tanken att alla religioner har en underliggande sanning som är dold för oss. Detta pågick tills jag hade en konversation med en vän som frågade: ”Åh, så du skapar ditt eget trossystem? Spännande!”

Trots att han inte menade det illa, högg det till i mig. Jag förstod hur enfaldigt det var att tro att jag kunde framställa den slutliga sanningen som har varit dold för alla, genom att undersöka religioner som jag menade alla hade fel. Det var då som min till synes hopplösa situation skakades om av en YouTube-video av den kristne apologeten William Lane Craig, där han argumenterade för uppståndelsens historiska grund.

Videon var intressant apologetik. Craig argumenterade från händelserna omkring Jesu korsfästelse och begravning, upptäckten av den tomma graven, lärjungarnas upplevelser, och kristendomens framväxt från den första församlingen i Jerusalem. Han sade att uppståndelsen är den bästa förklaringen av dessa fakta.

Jag blev fascinerad, men inte övertygad. Finns det inte påstådda mirakel i andra religioner också? Hur bevisar detta en religion över en annan?

Jag är inte längre blind

Det var min forskning i just denna fråga som verkligen skickade ner mig i ordspråkets kaninhål. Min undersökning ledde mig till konklusionen att dels finns det inget mirakel som är så trovärdigt som uppståndelsen, dels att hela Gamla Testamentets litteratur pekar mot Jesus på ett sätt som inte kan vara resultatet av mänsklig visdom. För den som vill få en nybörjares introduktion till dessa tankar, rekommenderar jag Brant Pitres böcker The Case for Jesus och Jesus and the Jewish Roots of the Eucharist, tillsammans med Peter J Williams bok Can We Trust the Gospels?

Härifrån var det bara en fråga om erkännande. Konklusionen, som jag har blivit mer övertygad om sedan då, är att Jesus från Nasaret är precis den han sa att han var: Kungarnas Kung, Herrarnas Herre, och Guds unika Son. Denna insikt har förändrat mitt liv i grunden. Inte bara känns det som om en stor slöja har dragits undan från mina ögon. Jag kan ha hopp bortom någon flyktig materiell lycka som oundvikligen kommer utplånas när jag förvinner in i ingenting.

Men mer än så: Genom Skriften vet jag att jag har ett ansvar att dela Guds Ord med andra. Det är därför jag har skrivit denna artikel – och jag vill uppmana dig, om du inte är en troende, att omvända dig och följa Jesus. Dopet och pånyttfödelsen i Kristus, är en befrielse som du inte kan ana. Ge dig själv till Gud, för Gud gav sig själv helt för din skull.

Källa: Jesaja53.se