Oron byttes till frid

Redan som väldigt liten upplevde Adriana Baseki en inre oro. Hon hade en tomhet som liksom åt upp henne inifrån och hon inledde snart en jakt för att fylla det här tomrummet. Adriana var bara 12 år när missbruket började. Först handlade det om lättare droger, men redan vid 16 års ålder satt Adriana fast i ett tungt heroinmissbruk och sålde även heroin för att försörja sitt eget missbruk. Hon bytte snart droger och gick över till kokain. Parallellt med att missbruket blev tyngre blev tomheten och mörkret ännu mer påtagligt.

– Jag kände det som att jag var själsligt död. I dag inser jag hur avstängd jag blev av drogerna, hur kall jag hade blivit som människa. Det gällde att anpassa sig efteden värld som jag levde i för att kunna överleva, berättar Adriana.

Den ångest hon upplevde har hon idagsvårt att beskriva. Med åren växte det till en panik, en konstant kamp att andas, en kamp att leva.

– Jag kunde inte sluta med drogerna, för jag var hela tiden tvungen att bedöva mig med någonting, säger Adriana, som i dag är 34 år.

Hon satt fast i ett missbruk i 19 långa år. Och det blev bara värre och värre, med trauman, PTSD, där känslan av hopplöshet och förtvivlan växte. SOM UNG FICK ADRIANA även bo på SIS-hem.

– Att låsa in någon är ju inte direkt en lösning på de problem som jag hade, konstaterar hon idag.

– Jag försökte sluta med drogerna ibland, men ingenting fungerade. Inga behandlingar hjälpte och socialtjänsten kunde inte göra något. När hon var 23 år blev Adriana mamma. Då tänkte hon att livet kanske skulle förändras, men det fungerade bara några månader.

Hon minns fortfarande skulden och skammen hon kände när hon inte klarade av att vara mamma till sitt barn.

– Jag fick lämna över henne till min mamma, berättar Adriana och beskriver den rädsla hon hade inför tanken att det här aldrig skulle bli bra.

– Jag insåg att jag även hade rädslor inför att ta tag i mitt liv och att komma in i samhället. Vad drömde du om för liv under den här perioden?

– Det var inte ofta jag vågade drömma. Jag kommer väl ihåg att när jag var drygt 20 år tänkte jag att det här kommer att bli mitt liv. Jag insåg att jag antagligen kommer att dö väldigt ung med tanke på heroin- och kokainmissbruk och då jag blandade droger.

– Jag hade nog någonstans accepterat att jag kanske hade tio år till och att det fick vara så. Det var nästan som att jag hade gett upp om att det skulle bli något annat. Jag fick hålla ut tills det tog slut.

Vad blev vändpunkten?

– Jag blev frälst för tre år sedan. Några år innan jag blev frälst levde jag ett tungt och hårt liv där mörkret blev demoniskt. Det var så påtagligt, så överväldigande jobbigt. Jag kunde inte föreställa mig att man kunde må så dåligt och att en sådan ondska existerade som den jag fick uppleva de sista åren.

NÅGONSTANS VISSTE ADRIANA att Gud fanns, men hon hade ingen aning om vad han kunde göra i hennes liv, samt hur stor och mäktig han är.

– Under de sista åren av missbruket var mörkret så påtagligt att jag kunde se och ta på det. Då förstod jag att om det här mörkret existerar, då finns ju Gud också, berättar hon.

– Det var det som gjorde att jag inte gav upp. Jag började ta avstånd från en del saker och fick en medkänsla gentemot andra och en längtan efter att bli en bättre människa.

Den här processen krockade med den miljö som Adriana befann sig i. På så sätt blev det på ett sätt bara värre. Honkunde inte längre försörja sitt missbruk och heller inte försörja sig själv.

– Jag var på väg ut ur mörkret, men var vilsen i en gråzon, vilket nästan var värre än att ha valt sida. Jag sökte ändå Gud i allt det här. Jag förstod att han finns och att han var med mig, just för att jag började känna mig annorlunda inombords. ”Det kanske finns en väg ut”, tänkte jag. Och när jag sökte honom så svarade han.

Adriana beskriver hur det ljus som kom in i hennes liv trängde undan mörkret.

– Mörkret är mäktigt, men Guds kraft är så mycket kraftfullare. Hans ljus är så mycket mäktigare. All skam och skuld som jag burit på var som bortblåst. Skuld och skam är några av de tyngsta känslorna att bära på, men Gud tog bort det helt och hållet. Allt det jag hade jagat efter i hela mitt liv, fanns helt plötsligt bara där. Han fyllde mig helt med sin Ande, förklarar Adriana i dag.

Efter en tid kunde hon även förlåta människor och händelser eftersom hon förstod att Gud har ju förlåtit henne för allt.

– Jag kunde se att människor som skadat mig är bundna under mörkret precis som jag var. Gamla tankar om hämnd finns inte kvar, tacksamheten har tagit över och då finns det ingen plats för bitterhet.

– För jag har fått upprättelse med Guds hjälp, med alla välsignelser som han har gett mig och fortsätter att ge. Det finns en kärlek och en förståelse i mig idag som gör att jag helhjärtat vill ägna mitt liv åt att hjälpa andra och visa dem vägen till frihet.

NÄR ADRIANA BÖRJADE HÖRA Guds röst var hon lite rädd i början. Till och med känslan att må bra var lite främmande.

– Jag kommer ihåg att han sade till mig: ”Jag är med dig, jag har ett nytt liv som väntar på dig”.

Det första steget för Adriana att lämna det gamla livet var ett utslussningsboende för missbrukare. Någon tog sedan med henne till Hearts Second hand-butik i Haninge där hon fick en praktikplats.

– Där togs jag emot med öppna armar. Jag upplevde en sådan kärlek, där fanns ingen fördömelse och jag kunde vara jag började växa som person, säger Adriana som efter arbetsträning även fick en anställning.


– Jag fick hjälp med allt i kontakten med samhället, de hjälpte mig med varje steg.

Adriana Baseki på Heart Second Hand i Haninge, med verksamhetsledaren Patrik Fållsten.

heartsecondhand.se

En viktig händelse för Adriana var när hon fick ett eget boende.


– Än i dag kan jag inte förstå det. Jag är så tacksam, varje dag är jag tacksam. Gud har stora planer om man går med honom, man kan inte ens föreställa sig det.

Så småningom började Adriana gå på gudstjänster i Heart Stockholm och nu har det snart gått tre år
sedan hon lämnade drogerna. Hon är med i teamet som volontär och hjälper till med barnkyrkan och bibelskolan.

– Jag har fått en mening i livet. Mitt liv har blivit bra, men med Heart har jag fått möjlighet att även
hjälpa andra. Det är verkligen en dröm för mig. Det är en sådan glädje att kunna hjälpa andra som varit i samma situation som jag. Att ge dem hopp om att det finns en väg ut och att Gud är med.

Vad drömmer du om i idag?

– Om jag ska vara helt ärlig så har jag inga storslagna drömmar. Jag har ju redan fått min största dröm uppfylld, något som jag inte ens vågade drömma om: Jag har fått frid. Jag har aldrig haft frid. Aldrig. Idag är det ett totalt lugn här inne. Så det jag drömmer om är väl att fortsätta vara aktiv i Heart och verkligen nå fram till människor för att ge dem hopp och på sätt hjälpa andra.

Källa: Heartofevagelism